tal ihjeltrampades under hästlotterna. — kn j
ung man, prydd med julii-korset, blef på
ett besynnerligt sätt ihjälskjuten vid börsen;
en laddad pistol, som han hade i fickan, smäll-
de af under det man höll på att arroste-
rä honom.
Söndagsaftonen, då konungen visade sig
på balkongen vid palais royal, upphäfdes
de mest uthålliga skrik af: Lefve Polen!
ned med ministrarne! Samma afton ankom
ett bref till deputeraden Eustbe Salverte,
från S:te arrondissementets national-garde,
af innehåll, att ehuru de voro vänner af ord-
ning och frihet, så ville de likväl ingalun-
da understödja ministrarne 1 deras opopulä-
ra system att förödmjuka Frankrike, och
låta Polen och Belgien krossas. Måndags-
morgonen d. 19 samlades hoparne tidigt
omkring deputerade kamaren och palais ro-
yal. Från det sednare stället drefvos de
häftigt undan aflinietropparne och national-
gardet, som nu började visa sig i större an-
tal. Som de fleste af national-gardet hafva
handelsbodar, började de märka vådan af
att låta oväsendet fortfara; och som de un-
der fredagen, lördagen och söndagen haft
tillfälle visa sin ovilja mot ministrarne och
sin sorg öfver Polens undergång, så beslöto
de i de flesta arrondissementen, att nu alf-
varsamt återställa lugnet. Som emedlertid
en discussion öfver Frankrikes inre och ytt-
re politik skulle begyuna kl. 12, så voro
Rue de Rivoli, båda quaierna, place de la
revolution och pont Louis XVI betäckte, el-
ler rättare, packade med folk. Jag är sä-
ker, yttrar berättaren, att då jag för en half
timma sedan lemnade dep. kamaren, åtmin-
stone 100,000 personer voro samlade på des-
sa ställen. De fleste tyektes vara ditdragne
af nyfikenhet: några ropade: ned med mi-
nistrarne! och andre afväpnade national-gar-
disterne, der de endast funno två eller tre
tillsammans.
Resultatet af allt detta troddes allmänt,
inom den lägre klassen, blifva en minister-
förändring och krig emot Byssland. AMn-
märkningsvärdt är, att då cuirassiererne
syntes Sör att tränga undan folket, der nå-
got starkare sorl hördes, så voro skriken af
fruktan och villervalla oupphörligt blanda-
de med skratt, skämt och allusioner. På
detta sätt stod folkmassan nära sju timmars
och då kamaren åtskiljdes, och de fingo ve-
ta, satt ingeuting var gjordt, begåfyo de sig
nästan lika packade, till palais royal. Sol-
dalerne ropade nu: lyfve konungen; men
folket deltog icke i denna vördnadsbe-
tygelse. H. M:t visade sig på balkongen och
säges hafva uppmanat folket att iakttaga
lugn och ordning; men hans ord nådde ic-
ke massan, som fortfor att låta luften gen-
ljuda af: ned med ministrarne!
Grefve Guillemivot är nu anländ till Pa-
ris, och ämnar olördröjeligen inleda ep an-;
-—S— — —---— OO wrNEM—