mera icke ägde upphäfva de vilkor, un-
der hvilka hesittvingsrätten blifvit benne
förunnad, Testgmentet må i formen vara
riktigt eller ej, så attt br Häradshöfdin-
gens argumentation till försvar för Testa-
mentsegenskapen i i799 års handling 1e-
der, den genaste vägen, till upphäfsande
af ans hufvudmans Testemente; men se-
dermera får jag anmärka, att då det af
mina svärföräldrar, d. 17 Mars 179) nppe
rattede inbördes Testemente tydigen be-
stämmer hvad som blifvit min svärmor
och min hustrus balfsyskon tillagdt, och
underlåtenheten af allt stadgande i afse-
erde på min svärfar tydeligen leder till
den följd, alt han, derest han öfverlefval
sin hustru, skulle åtnjulit sin lagliga lott
i boet, är det uppenbart, att det uti 1799
och 1800 årens öfverenskommelser gjorda
förbehåll aldeles icke bar afseende å hela
egendomen, men endest den del deraf,
som i följd af 1793 års Testamente, wtill-
kom min svärmor och till bvilken min
bustru följaktehgeu, utan allt förordnan-
de, var laglig erftagare. Å ett annat stäl-
fe r sin skrift vill hr Häradshöfdingen lå-
ta förstå, att 1799 års försäkran af min
svärmor skulle bafva afseende å något av-
nat ivbördes Testamente än detaf år 1795,
heilket hån icke vill tillerkänna deuna
egenskap, ewrdan det icke bestämmer nå-
gra fördelar för min svärfar i händelse
han öfverlefde sin fru, Rådman Jeansson:
var, vid Testamentets uppsättande näe 70
år, sjuklig och försvagad, och dog 7 år
derefter: hans fru mellan 40 och 50 är
med full kropps- och själsstyrka: det var
visserligen möjligt, men han beräknade
icke, såsom sannolikt, att han skulle före
benne eflida: Under sådan förutsättning
defade han sin egendom, och denna del-
niog medgifves hafva blifvit följd efter
hans död. Derigenom hade, såsom Tecta-
mentet visar, fru Jesnsson fått Anneberga
och Luckestad jemte mycken annan egen-
dom såsom fördel, morgongåtva och gil-
toratt och, utom allt detta, sjette pennin-
gen af alll hvad sedan återstod och efter
stadsrätt skiftas borde; — hvöarifhsån den
uppgiften blifvit tagen, att hon af denna
utolver Lag bestämda högre fördel sig ic
he begagnat och att bon derföre kunde,
utan någons förnärmande, fråntaga det
med mannen år 1709 gjorda brting och
sitt är 1800 henom gifna löfte, att om
egendomen icke förorana, kan jag lika li-
let begripa, som jag kan fatia i hvad
mån inv hbuostru kuunat stadna hos sim
mor i förbindelse, för det bon fått opä-
taldt tilltrada och begagna den egendom,
som, genom föraldrarnes gemensamma Te-
stamente, blifvit henne såsom arfvejord
efter tadren tillsagd,
Jag hor i devna sednare punkten tillåtit
mig en digre:sion från den fråga jag först
behandlat, för att få på etlstalie besvara de
säjsklida anivärkningarne mot 1799 och 1800