derlöre, sedan de första Cap. i denna balk
bestämt, hvilken som är närmaste arfvin-
ge, förklarar 17 Cap. i hvilka omständig-
heter bans rält icke får genom Testamen-
te förnärmas och 18 Cap. 4 5. att endast
den dödas närmaste arfvinge har rätt att
deremst anställa klander, hvilket allt tv-
deligen visar, alt Testamentstagare och
närmaste klanderberältigade arfvinge, ut-
göra två bestämdt åtskiljda personer och
alt den sednvares fördel alltid antages ge-
nom Testamentet vara åsidosalt.
Genom denna omtvistade, af Rådman
Jansson och hans fru d. 4 Aug. 1799 upp-
rättade, bandlingen, förklara de sig hafva
beslutit och öfverenskommit, att ingen an-
nan än jag och min hustru skulle blifva
deras arfvingar och att i den händelse
någondera af dem skulle komma i åtnju-
tande af det förut dem emellan upprättade
Testamente , förbinda de sig på det krafti-
gaste att den efterlefvande makan sedan
icke får upprätta något Testamente eller e-
gendomens bortgifvande, som komme att
gälla efter den efterlefvandes död till nå-
gon annan än Oss, så vida min hustru lcf-
de, äfvensom min svärmor serskildt d. 7
Sept. 1800 till en ännu ytterligare försäk-
ran till sin man förklarat sin oryggliga
vilja vara den, att hon icke skulle upprat-
ta något Testumente tll någon annan än
min hustru, så vida hon lefde efter sin
man. Den genom dessa banulingar, ehu-
ru mindre val valda uttryck, klart åda-
galagda afsigten var, att bägge makarne
ville ålägga hvarandra den pligten, att
icke förnaärma min hustrus arfsrätt, och
den sednare bandlingen, som visserligen
kan anses vara elt fullkomligt öfverlopps-
verk, medför endast devigenom en till-
fredsställande förklaring, att min svärfars
sanna ömhet och gouhet för sin uotter i
fordrade, vid havs förutsedda snara af-
säng hån verlden, alla nöjlga garantier
för bevarande at hennes frattuda fullstan-
diga erfsrätt, Men detta af bagge makar-
ne hvarannan gifva löfte, denna — så-
om de sjelfve kalla den — öfverenskom-
melse och förbindelse 3 detta negativa åta-
vande, att låta Lagen få galla i afseende
på orfsrällen, kan det möjligen, utan stor
törvillelse i begreppen; förblandas och
ssmmanställas med den. positiva acten, i
vilken, genom förordnande, den I Lagen
bestamda: arfssälten för et serskallt tall
upphafves.
ilr Iaradshöfdingen Stuart har från en
snvan sida avgripit dessa bagge bhandlin-
ar för alt bevisa dem inocbara egcuska-
er uf Testamente, Vid deras upprattan-
ie lefde, nemligen, min svarta: , — hun
ude barn i ett föregående gilte, uch då
u, säger hr Häradsböldiogea, den etfter-
elvande makan åtog sig att tillagsa min
ustru all qvarlåtensbapen på: meidarfvin-
ars bekustvad, uch med derws uteslutande,
vilket icke kunde ske utas genom Testa- I
