Paskewitsch skulle snart oåterkalleligen falla
den med så mycken konst utlagda snaran.
indtligen föll Warschau, armden under-
sastade sig ånyo Kejsaren och Polen — var
örloradt.
Den första bestörtningen har lagtsig och
inder sjelfva ruinerne af Polens frihet sö-
ser hoppet ännu ett stöd, och nyckeln till
en ljusare framtid. Få äro väl de som än-
nu hoppas på Polska armegen, på en Sici-
iansk aftonsång i Warschau m. m. Men,
äger man, allt antyder ett mildhetssystem;
Kejsaren har lärt känna Polska nationen,
han skall ej utsätta sig för vådan att ännu.
en gång bringa dem till förtviflan; okun-
nighet och förblindelse hafva kostat honom
dess största fältherre och kärnan af dess ar-
m, dessutom skall nu först Englands och
Frankrikes mellankomst göra sig. gällande,
hu då. Kejsarens ädelmod ej kan vägra
hvad som ännu för några veckor sedan
skulle varit en förödmjukelse. Löftena i Wien
1815 hafva åter blifvit bragta å bane; in--
pen Napoleon från Elba skrämmer au det bäf-
vande Europa till inbördes endrägt och
concessioner. Polen skall och måste återfå
sin nationalitet och sin egen Styrelse, m. m.
Ingen skulle visserligen heldre ån vi sluta.
ss till dessa, åtminstone under förtviflade
förhållanden hugnande utsigter, men be-.
klagligen visar sig för oss saken ur en helt
annan vida sorgligare synpunkt.
Att Ryssland skall offra ganska mycket
it ögonblicket, derom tvifla vi icke; man skall
måhända intet eller ganska sparsamt pro-
cribera, (deltagarnei November uppträdena
yckas emedlertid redan varapå listan) man
kall låta sig behaga de fremmande Mini-:
strarnes föreställningar; Polen skall bibe-
hålla sin så kallade nationalitet — det vill
äga ett namn och en begränsning på Char-.
lan — en, corsitilution skall det, efter mång-
faldiga underhandlingar, måhända till och
med lyckas att förskaffa sig, åtminstone,
såsom i åtskilliga andra land — på pappe-
et; men skall det få behålla: sin armdee?
ina egna embetsmän, sin egen lagskipning,
in egen beskattning och Finance-förvalt-
ning med thy åtföljande eontroller? Till
ullt detta tro vi og med tillförsigt kunna
vara nej, och hvarföre?
Derföre, att försoning aldrig kan finnas
mellan Ryssland och Polen, emellan frihe-
tens land och slafveriets, derföre att Histo-
riens Nemesis (må de historiske, som kalla
Ryska Kejsaren Polens lagliga monark, lägga
detta på hjertat) står med draget svärd mel-
lan båda folken, så länge ett enda
pår af 1772 års delning ännu finnes;
lerföre att Rysslands Styrelse, för hvil-
sen utan Avifvel, nu mera än nånsin, allt
detta ligger i öppen dager, ej kan hbandia
10g oklokt mot sig sjelft att gifva sin bit-
raste , måhända fruktansvärdaste fiende va-
pen, som aldrig skola, i farans ögonblick,
inyändasi för utag emot Ryssland; derföre