dåvarande uppförande i Belgiska frågan fiek uthärda de bittraste förebråelser af tvyckpressen och hos Holländska folket hade förlorat allt förtroende, upphöjes nu till skyarne, Hans intåg i Hollands städer har varit ett triumphtåg. Man hurrade, stormade, kyste hans kläder, händer m. m. Allt för hans Belgiska bedrifters skull. Han är också den enda som haft en solid fördel af expeditionen — ty han är thronarfvinge och har återvunnit en förlorad opinion, något som icke så lätt låter sig göra i våra tider. För öfrigt får han nu heta Mars och IVilhelm Eröfrar en. . Mot Belgerne deremot kan man icke uppfinna nog förnedrande uttryck, och Holländske Journalerne gifva oss 1 detta fall en litet sidostycke till den Grevesmöhlska vältaligheten i vårt Fädernesland, både förr och nu. Vi vilja blott härvid i förbigående Hill vederbörandes begrundande framställa en liten anmärknig: När man rätt vill öfvertyga verlden om det väldiga i egna bedrifter, eller deras, hvilkas sak man gjort till sin egen, är det väl så alldeles politiskt alt framställa de besegrade såsom den eländigaste flock af feghjertade stråtröfvare? Fäktade väl nånsin Mars eller Wilhelm Eröfraren mot fiender som endast vände dem ryggen? Och hvad är segren öfver den som icke försvarar sig? Om man tar det Holländska skrytet efter bokstafven, så återstår det ännu för den Martialiska anföraren och hans krigshär, att visa det de förmå uthärda ens det svagaste anfall af en regulier corps; och i sanning, den armåe som efter egen bekännelse, vidslutad campagne ännu icke genomgålt detta lindriga militärir prof, har sina lagrar för ganska godt Dp: