dåvarande uppförande i Belgiska frågan fiek
uthärda de bittraste förebråelser af tvyckpres-
sen och hos Holländska folket hade förlorat allt
förtroende, upphöjes nu till skyarne, Hans
intåg i Hollands städer har varit ett tri-
umphtåg. Man hurrade, stormade, kyste
hans kläder, händer m. m. Allt för hans
Belgiska bedrifters skull. Han är också den
enda som haft en solid fördel af expeditio-
nen — ty han är thronarfvinge och har
återvunnit en förlorad opinion, något som
icke så lätt låter sig göra i våra tider. För
öfrigt får han nu heta Mars och IVilhelm
Eröfrar en. . Mot Belgerne deremot kan man
icke uppfinna nog förnedrande uttryck, och
Holländske Journalerne gifva oss 1 detta fall
en litet sidostycke till den Grevesmöhlska
vältaligheten i vårt Fädernesland, både förr
och nu. Vi vilja blott härvid i förbigåen-
de Hill vederbörandes begrundande fram-
ställa en liten anmärknig: När man rätt
vill öfvertyga verlden om det väldiga i egna
bedrifter, eller deras, hvilkas sak man gjort
till sin egen, är det väl så alldeles politiskt
alt framställa de besegrade såsom den elän-
digaste flock af feghjertade stråtröfvare?
Fäktade väl nånsin Mars eller Wilhelm
Eröfraren mot fiender som endast vände dem
ryggen? Och hvad är segren öfver den som
icke försvarar sig? Om man tar det Hol-
ländska skrytet efter bokstafven, så åter-
står det ännu för den Martialiska anföraren
och hans krigshär, att visa det de förmå
uthärda ens det svagaste anfall af en regu-
lier corps; och i sanning, den armåe som ef-
ter egen bekännelse, vidslutad campagne
ännu icke genomgålt detta lindriga militäri-
r prof, har sina lagrar för ganska godt
Dp: