Alt AA ITDNLATIGGA ULRE 21 den Rd CU 2 IS 9 att förändra eller öfverändakasta de former, under hvilka det Heliga uppenbarat sig, och hvilka hittills utgjort stödet för all menniskosällhet. I en sådan tid af lättsinnighet, förvillelse och söndring måste det vara af stor nytta, att Menighetens Lärare, åt hvilka Upplysningens vård och de religieusa Sanningarnas förkunnande är anförtrodt, sammanträda, för att gemensamt öfverlägga om de pligter, Ämbetet tillhöra, och om deras utöfning på ett sätt, som bibehåller andans enhet genom fridsens band, och verksamt bidrager till Åhörares förbättring, till innerlig öfvertygelse hos dem, att uppriktig vördnad för den rena och sanna Gudaläran är elt oeftergifligt vilkor för ej mindre enskildt än allmänt Väl, samt till lydnad och trobet mot varande Lagar och Öfverbet, hvarförutan ej heller något Samhälle åtnjöt bestånd och trefnad. Det förstås icke lätt hvad Hr Biskopen menar med sina mystiska uttryck; måhända hänsyfta de på den verldsbekanta Juliirevolutionen, och Hr Biskopen har, då han så ifrigt talar om begäret att nedrifva förmodeligen tänkt på förstöringen af det stora Erkebiskopliga palatset i Paris. Men vi äre öfverlygade att, äfven utom Doktorns och Biskopens varningar, Biskopshuset i Linköping icke under Prestmötet löper någon fara. Det är sannt att en orolig ande fattat folken; de resa sig till kamp, det ena efter det andra; — men det mål hvartill de sträfva synes just icke vara så fördömligt, att de Heliga Fädren behöfva framskynda med sina bannstrålar, hvarmed de. dessutom synas komma post festnm. Folken uppresa sig icke mot annat än förtrycket; de kräfva icke annat än sina menskliga och niedborgerliga rättigheter de viljaicke öfverändakastaannatän despotismen med dess föregifna droit divin och dess ohyggliga följe af våld, svek, och prejeri m. m; och är tyranniet emot förmodan, den form hverunder det Heliga hittills uppenbarat sig, så må denna form gerna öfverändakastas, och företagen äro till och med värda att understödjas med trogna förböper. Hänsyftar Herr Biskoppen på vårt eget land, så äro vi i sanning icke i stånd att finna huruvida det omförmälta öfverändakastandet kan lämpas på någon annan händelse än den verldsbekanta omstörtningen af den aristokratiska. bygnaden? i Örebro under förra året, hvilken hvälfning dock synes för gammal att längre väcka några farhågor. v oo Wi tro att några ytterligare commentarier till skriften icke behöfvass den vittnår lika tydligt om: sin författare, som vi förmoda att det skall blifva svårt att uppvisa maken dertill.