Alt AA ITDNLATIGGA ULRE 21 den Rd CU 2 IS 9 att
förändra eller öfverändakasta de former,
under hvilka det Heliga uppenbarat sig,
och hvilka hittills utgjort stödet för all
menniskosällhet.
I en sådan tid af lättsinnighet, förvillelse
och söndring måste det vara af stor nytta,
att Menighetens Lärare, åt hvilka Upplys-
ningens vård och de religieusa Sanningar-
nas förkunnande är anförtrodt, sammanträ-
da, för att gemensamt öfverlägga om de
pligter, Ämbetet tillhöra, och om deras
utöfning på ett sätt, som bibehåller andans
enhet genom fridsens band, och verksamt
bidrager till Åhörares förbättring, till in-
nerlig öfvertygelse hos dem, att uppriktig
vördnad för den rena och sanna Gudaläran
är elt oeftergifligt vilkor för ej mindre en-
skildt än allmänt Väl, samt till lydnad
och trobet mot varande Lagar och Öfver-
bet, hvarförutan ej heller något Samhälle
åtnjöt bestånd och trefnad.
Det förstås icke lätt hvad Hr Biskopen
menar med sina mystiska uttryck; måhän-
da hänsyfta de på den verldsbekanta Julii-
revolutionen, och Hr Biskopen har, då han
så ifrigt talar om begäret att nedrifva
förmodeligen tänkt på förstöringen af det
stora Erkebiskopliga palatset i Paris. Men
vi äre öfverlygade att, äfven utom Doktorns
och Biskopens varningar, Biskopshuset i Lin-
köping icke under Prestmötet löper någon
fara.
Det är sannt att en orolig ande fattat
folken; de resa sig till kamp, det ena efter
det andra; — men det mål hvartill de sträfva
synes just icke vara så fördömligt, att de
Heliga Fädren behöfva framskynda med si-
na bannstrålar, hvarmed de. dessutom synas
komma post festnm. Folken uppresa sig icke
mot annat än förtrycket; de kräfva icke annat
än sina menskliga och niedborgerliga rättighe-
ter de viljaicke öfverändakastaannatän de-
spotismen med dess föregifna droit divin och
dess ohyggliga följe af våld, svek, och pre-
jeri m. m; och är tyranniet emot förmodan,
den form hverunder det Heliga hittills
uppenbarat sig, så må denna form gerna öf-
verändakastas, och företagen äro till och med
värda att understödjas med trogna förbö-
per.
Hänsyftar Herr Biskoppen på vårt eget
land, så äro vi i sanning icke i stånd att
finna huruvida det omförmälta öfverända-
kastandet kan lämpas på någon annan hän-
delse än den verldsbekanta omstörtningen af
den aristokratiska. bygnaden? i Örebro
under förra året, hvilken hvälfning dock
synes för gammal att längre väcka några
farhågor. v oo
Wi tro att några ytterligare com-
mentarier till skriften icke behöfvass den
vittnår lika tydligt om: sin författare, som
vi förmoda att det skall blifva svårt att
uppvisa maken dertill.