gång harmats öfver alt så länge se dem
fördraga utlänningens ok! Ryssarne skulle
ej ha wvarit så långmodiga, Det är visst
att vår Styrelse försatt oss i ett svårt al-
ternativ. Antingen skola vi, med Polac-
karne, se det sista hopp om frihet försvin-
na, eller se denna frihet segrande på be-
kostnad af en Rysk armees förstöring. Iöf-
rigt, hvad fördelar Polackarne än kunna
förvärfva, skola de aldrig blifva farliga för
oss. De inse det ganska väl sjelfve, och i
alla sina proklamationer och offentliga ak-
ter Söka de att tillvinna sig vår bevågenhet
såsom nation, Och i sjulfva verket, hvad
skulle väl blifva af -dem, om det Ryska
folket, denna Kungastam bland Slaverne,
fattade nationalhat till dem?(!) Dock, vi
upprepa det ännu en gång, detta är intet
mationelt krig, Ingen må förblanda Ryska
nationen med den dynasti som leder dess
öden. Vi hafva existerat många århundra-
den före Romanowska ätten, och, med Guds
bjelp, skola vi fortlefva, om ock den skul-
le dö ut.
(Ce Temps.)
rr EN 4
-