gång harmats öfver alt så länge se dem fördraga utlänningens ok! Ryssarne skulle ej ha wvarit så långmodiga, Det är visst att vår Styrelse försatt oss i ett svårt alternativ. Antingen skola vi, med Polackarne, se det sista hopp om frihet försvinna, eller se denna frihet segrande på bekostnad af en Rysk armees förstöring. Iöfrigt, hvad fördelar Polackarne än kunna förvärfva, skola de aldrig blifva farliga för oss. De inse det ganska väl sjelfve, och i alla sina proklamationer och offentliga akter Söka de att tillvinna sig vår bevågenhet såsom nation, Och i sjulfva verket, hvad skulle väl blifva af -dem, om det Ryska folket, denna Kungastam bland Slaverne, fattade nationalhat till dem?(!) Dock, vi upprepa det ännu en gång, detta är intet mationelt krig, Ingen må förblanda Ryska nationen med den dynasti som leder dess öden. Vi hafva existerat många århundraden före Romanowska ätten, och, med Guds bjelp, skola vi fortlefva, om ock den skulle dö ut. (Ce Temps.) rr EN 4