ldldHUCL dl CH CHhUd 53SdUdh CI LIGUCt BHtldSst måste inleda Riket i vidlyftigheter, vittnar icke om en nödig försigtighet?, utan om en känsla afsvaghet och räddhåga, hvilken svårligen lärer gillas af verklige Svenske män till hvilken benämning i vår tanka äfven måste höra den känsla af eget värde, som icke anser Svenska namnets tillvaro bero på bibehållandet af den ena eller andra grannens välbehag, utan ytterst på viljan och förmågan att försvara sig i behofvets stund ). Och likväl är det desse Svenske mäns begrepp, som blifvit påkalladt af en Författare, hvilken sjelf lånat Fäderneslandets heliga namn till skylt åt sina framställningar. Det exempel Fäderneslandet åberopat till kardinvalargument för den ofvan omnämnde satsen och skrapan åt tidningarna, eller f, d. Konungens förhållande till Ryssland, är uppfyldt af historiska oriktigheter. Det vore artigt om Fäderneslandet med exempel ville styrka sitt påstående, att f. d.Konungen ansåg sin ära och sitt anseende böra åtagaläggas genom ett öfvermodigt förolämpande af den Ryska makten. Så mychet vi ha reda på historien före 1809, var det egentligen emot Fransmännens Kejsare Napoleon, som f. d. Konungen genom en mängd galna småaktigheter ådagalade sin bitterhet. Det är visserligen sannt att Ryssland, under förevändning af Tilsiter fredens upprätthållande, sökte gemensamt med NapoIcon, förmå Sverige att utestänga Brittiska handeln ur våra hamnar; men de notvexlingar, som härvid ägde rum från Svenska sidan, utmärktes, så vidt vi erinra oss, icke af något förolämpande eller förakt, fr fall man icke för sådant vill anse åberopandet å Svenska Kabinettets sida af 1780 års traktat om den beväpnade neutraliteten. Alt detta kunde vara diplomatiskt oriktigt, är en möjligbet, men bevisar ändock ingenting för Fäderneslandet. Långt ifrån att någon bitterhet eller förolämpad känsla, i den mening Fäderheslandet tagit det, visade sig i Ryska Kabinettets noter, (sedan tryckta i flere historiska handlingar) bör det an-j märkas, att Ryssarne uti sina förklaringar ständigt försäkrade huru ogerna de skulle börja fiendtligheter emot Sverige, och att ännu i den sista noten, som öfversändes till härvarande Ryska Ministern Alopzxus, sedan Ryska tropparne redan irfallit på tvenne ställen i Finland, icke nämndes om någon annan klagopunkt, än Sveriges par-tiskhet för England, och att Kejsaren deri för sista gången anmodade sin svåger Konungen, med hela vänskapens värma, att antaga det enda system som öfverensstamde med de nordiska makternas. fördelar ). ) Det har ofta blifvit yttradt, men kan ej för ofta upprepas, att enligt otaliga vittnesbörd af historien det såtaste förKK RA I IAF Anhkh Plarnactr or