ldldHUCL dl CH CHhUd 53SdUdh CI LIGUCt BHtldSst
måste inleda Riket i vidlyftigheter, vittnar
icke om en nödig försigtighet?, utan om
en känsla afsvaghet och räddhåga, hvilken
svårligen lärer gillas af verklige Svenske män
till hvilken benämning i vår tanka äfven
måste höra den känsla af eget värde, som
icke anser Svenska namnets tillvaro bero på
bibehållandet af den ena eller andra gran-
nens välbehag, utan ytterst på viljan och
förmågan att försvara sig i behofvets stund ).
Och likväl är det desse Svenske mäns be-
grepp, som blifvit påkalladt af en Förfat-
tare, hvilken sjelf lånat Fäderneslandets he-
liga namn till skylt åt sina framställningar.
Det exempel Fäderneslandet åberopat till
kardinvalargument för den ofvan omnämnde
satsen och skrapan åt tidningarna, eller f,
d. Konungens förhållande till Ryssland, är
uppfyldt af historiska oriktigheter. Det vo-
re artigt om Fäderneslandet med exempel
ville styrka sitt påstående, att f. d.Konun-
gen ansåg sin ära och sitt anseende böra
åtagaläggas genom ett öfvermodigt föro-
lämpande af den Ryska makten. Så myc-
het vi ha reda på historien före 1809, var
det egentligen emot Fransmännens Kejsare
Napoleon, som f. d. Konungen genom en
mängd galna småaktigheter ådagalade sin
bitterhet. Det är visserligen sannt att Ryss-
land, under förevändning af Tilsiter fredens
upprätthållande, sökte gemensamt med Napo-
Icon, förmå Sverige att utestänga Brittiska
handeln ur våra hamnar; men de notvex-
lingar, som härvid ägde rum från Svenska si-
dan, utmärktes, så vidt vi erinra oss, icke af
något förolämpande eller förakt, fr fall man
icke för sådant vill anse åberopandet å
Svenska Kabinettets sida af 1780 års trak-
tat om den beväpnade neutraliteten. Alt
detta kunde vara diplomatiskt oriktigt, är
en möjligbet, men bevisar ändock ingenting
för Fäderneslandet. Långt ifrån att någon
bitterhet eller förolämpad känsla, i den
mening Fäderheslandet tagit det, visade sig
i Ryska Kabinettets noter, (sedan tryckta
i flere historiska handlingar) bör det an-j
märkas, att Ryssarne uti sina förklaringar
ständigt försäkrade huru ogerna de skulle
börja fiendtligheter emot Sverige, och att
ännu i den sista noten, som öfversändes till
härvarande Ryska Ministern Alopzxus, se-
dan Ryska tropparne redan irfallit på
tvenne ställen i Finland, icke nämndes om
någon annan klagopunkt, än Sveriges par--
tiskhet för England, och att Kejsaren deri
för sista gången anmodade sin svåger Ko-
nungen, med hela vänskapens värma, att
antaga det enda system som öfverensstamde
med de nordiska makternas. fördelar ).
) Det har ofta blifvit yttradt, men kan
ej för ofta upprepas, att enligt otaliga
vittnesbörd af historien det såtaste för-
KK RA I IAF Anhkh Plarnactr or