En viss Publicist, som isin syftning ifrån
början uppenbarat att han uppstod och exi-
sterar i och för Styrelsens försvar — hvil-
ket onekeligen är ett berömvärdt bemödan-
de så snart man har en god sak att försva-
ra, — har helt wvyligen gifvit vissa andre
Publicister en skrapa, för det de såsom
ett uppäggelsemedel å national-känslan or-
dat om Sveriges förhållanden till en viss
utländsk makt,? hvilket den förstnämnde Pu-
blicisten, — som vi bellre kunde kalla pu-
blikanen, om ban icke vore så aristokra-
tiskt sinnad — funnit efter sitt sätt alt se,
något kuriöst. — Det har synts honom,
som om vissa intressen ville ställa Sven-
ska diplomatien till ansvar för den upp-
märksamhet, som förhållandena fordra att
visa en mäktig granne, och ban har var-
nat andre Publicister mot fortfarandet al
deras bemälte ofog, medelst förespeglande
af f. d. Konungens exempel, som visace
ett öfvermodigt förolömpande och förakt
emot samma makt, hvars öfverlögsenhet om-
sider bragte Riket i en ytterlig belägenhet.
Det behöfves iche mycken urskillning för
att finna haltlösketen af detta räsonnement.
Hvilken Publicist har väl fordrat eller ens.
Jåtit påskina, att vår Regering borde uraktlåta
den skyldiga och nödiga uppmäs ksambet mot
sina grannar, som förhållandena fordra? Att
genom förolämpningar, hotelser eller förakt
onödigtvis uppreta elier förbittra en gran-
ne, skulle, vi äro öfvertygade derom, här
och annorstädes lika mycket ådraga en Re-
gering det allmänna tänkesättets ogillan-
de, som samma tänkeätt, hos en nation
hvilken älskar sin sjeifständighet, skulle
sky - alla uppenbarelser af ett onödigt
kvryperi för grannstaten, eller ett bemö-
dande, att läta påskina någon serskild
förtrolighet och närmare förbindelse med
denna, än med öfriga makter, i fall sådant
någonsin. komme att äga rum. Det vore
en ganska svag diplomatik, som behöfde
söka sitt förnämsta stöd i personliga och
tillfalliga utmärkelser; och i sannivg illa
beställdt med det samhälle, hvars goda
förstånd — med sina grannar icke för-
nämligast hvilade på ingångna traktaters
obrottsliga helgd, utan på yttre fjäs, på
tidningars partiskhet, till. grannens förmån
eller på härmningar af namn, seder, kläde-
drägt oah dylika små artigbeter, till hvilka
icke. ens den diplomatiska etikettens for-
Arvinoar ctröäöcka cg9v Att nåctåA det trynder-