En viss Publicist, som isin syftning ifrån början uppenbarat att han uppstod och existerar i och för Styrelsens försvar — hvilket onekeligen är ett berömvärdt bemödande så snart man har en god sak att försvara, — har helt wvyligen gifvit vissa andre Publicister en skrapa, för det de såsom ett uppäggelsemedel å national-känslan ordat om Sveriges förhållanden till en viss utländsk makt,? hvilket den förstnämnde Publicisten, — som vi bellre kunde kalla publikanen, om ban icke vore så aristokratiskt sinnad — funnit efter sitt sätt alt se, något kuriöst. — Det har synts honom, som om vissa intressen ville ställa Svenska diplomatien till ansvar för den uppmärksamhet, som förhållandena fordra att visa en mäktig granne, och ban har varnat andre Publicister mot fortfarandet al deras bemälte ofog, medelst förespeglande af f. d. Konungens exempel, som visace ett öfvermodigt förolömpande och förakt emot samma makt, hvars öfverlögsenhet omsider bragte Riket i en ytterlig belägenhet. Det behöfves iche mycken urskillning för att finna haltlösketen af detta räsonnement. Hvilken Publicist har väl fordrat eller ens. Jåtit påskina, att vår Regering borde uraktlåta den skyldiga och nödiga uppmäs ksambet mot sina grannar, som förhållandena fordra? Att genom förolämpningar, hotelser eller förakt onödigtvis uppreta elier förbittra en granne, skulle, vi äro öfvertygade derom, här och annorstädes lika mycket ådraga en Regering det allmänna tänkesättets ogillande, som samma tänkeätt, hos en nation hvilken älskar sin sjeifständighet, skulle sky alla uppenbarelser af ett onödigt kvryperi för grannstaten, eller ett bemödande, att läta påskina någon serskild förtrolighet och närmare förbindelse med denna, än med öfriga makter, i fall sådant någonsin. komme att äga rum. Det vore en ganska svag diplomatik, som behöfde söka sitt förnämsta stöd i personliga och tillfalliga utmärkelser; och i sannivg illa beställdt med det samhälle, hvars goda förstånd — med sina grannar icke förnämligast hvilade på ingångna traktaters obrottsliga helgd, utan på yttre fjäs, på tidningars partiskhet, till. grannens förmån eller på härmningar af namn, seder, klädedrägt oah dylika små artigbeter, till hvilka icke. ens den diplomatiska etikettens forArvinoar ctröäöcka cg9v Att nåctåA det trynder