xempletaf den ihärdighet, som vi 1 närvarande stund så väl behöfva. Ett afviksdagen utnämndt utskott har funnit det för fäderneslandets val fördelaktigt att i andra händer nedlägga öfver-commandot öfver hären. Då jag med undergifvenhet fogar mig i detta högsta maktens beslut, tilltalar jag eder nu för sista gången, för. att betyga Er hela den aktning, hvaraf jag, ett vittne till edert mod, edra uppoffringar och edert oultröttliga nit, känner mig så djupt lifvad. Utaf det som J redan visat dömer fäderneslandet till hvad det af Eder äfyen för framtiden kan vänta. Den Fältherre som nationens representanter gifvit Er, kännen J redan af den tapperhet och beslutsamhet med hvilka han besegrat otaliga hinder och räddat Edra kamrater från den undergång som oundvikligen blifvit en annan mindre beslutsam fältberres lott. Låtom oss omgifva och stödja honom med det förtroende och den kärlek , som hans förtjenster påkalla. Ovilkorlig lydnad, den första dygd hos hvarje krigare af hvad rang som helst, må från vår sida blifva den nye fältherren ett mäktigt stöd, och mig, som baft den lysande ära att stå i spetsen för Er, må det nu vara tillåtet att eftersträfva en annan lika dyrbar ära, den att fäkta i Edra leder och gifva Eder efterdömet af den disciplin, som jag förr fordrat af Er och hvilken jag nu villigt underkastar mig i likhet med Er, Soldater! Låtom oss med modet alltid förena enighet och lydnad, så skall med Guds bjelp Polen än en gång uppstå ultur ruinerne, Lefve Polen! Armåecns Ofverbefälhafvare Skrzyneceki, Högqvarteret Bolimow den 12 Aug. Soldater! Riksdagens beslut har framkatlat mig ur edra leder till Eder Öfver-General. Jag inträder i detta kall full af förtroende och hopp. Öfverbefälet är ingen börda, då alla äro lifvade ef en enda känsla, den af uppoffring för fosterjordens räddning. Ja! denua skall hon utan tvifvel finna i Edet mod i eder ihärdighet, hvilka förmå besegra allt. Medborgare och Soldater! Jag har tjent midt ibland Eder under detta nationalkrig och vill ingalunda förmana Eder till lydnad och ordning. Så mycket vill jag blott säga Eder att de utomordentliga förhållanden hvari vi oss befinna, fordra utemordentliga ansträngningar. Våra rörelser skola ledas af en enda tanka, den att uppoffra och umbära allt hvad menniskan skattar högst, för att åt oss betrygga oberoendet. Huru än dessa rörelser må blifva Bbeskaffade. så vakten Eder att låta Eder i striden