xempletaf den ihärdighet, som vi 1 närvarande
stund så väl behöfva. Ett afviksdagen utnämndt
utskott har funnit det för fäderneslandets
val fördelaktigt att i andra händer nedläg-
ga öfver-commandot öfver hären. Då jag
med undergifvenhet fogar mig i detta hög-
sta maktens beslut, tilltalar jag eder nu för
sista gången, för. att betyga Er hela den
aktning, hvaraf jag, ett vittne till edert
mod, edra uppoffringar och edert oultrött-
liga nit, känner mig så djupt lifvad. Utaf
det som J redan visat dömer fäderneslandet
till hvad det af Eder äfyen för framtiden
kan vänta. Den Fältherre som nationens
representanter gifvit Er, kännen J redan af
den tapperhet och beslutsamhet med hvilka
han besegrat otaliga hinder och räddat
Edra kamrater från den undergång som
oundvikligen blifvit en annan mindre be-
slutsam fältberres lott. Låtom oss omgifva
och stödja honom med det förtroende och
den kärlek , som hans förtjenster påkalla.
Ovilkorlig lydnad, den första dygd hos
hvarje krigare af hvad rang som helst, må
från vår sida blifva den nye fältherren ett
mäktigt stöd, och mig, som baft den lysande
ära att stå i spetsen för Er, må det nu
vara tillåtet att eftersträfva en annan lika
dyrbar ära, den att fäkta i Edra leder och
gifva Eder efterdömet af den disciplin, som
jag förr fordrat af Er och hvilken jag nu
villigt underkastar mig i likhet med Er,
Soldater! Låtom oss med modet alltid för-
ena enighet och lydnad, så skall med Guds
bjelp Polen än en gång uppstå ultur rui-
nerne, Lefve Polen! -
Armåecns Ofverbefälhafvare
Skrzyneceki,
Högqvarteret Bolimow den 12 Aug. Sol-
dater! Riksdagens beslut har framkatlat mig
ur edra leder till Eder Öfver-General. Jag
inträder i detta kall full af förtroende och
hopp. Öfverbefälet är ingen börda, då alla
äro lifvade ef en enda känsla, den af upp-
offring för fosterjordens räddning. Ja! den-
ua skall hon utan tvifvel finna i Edet mod
i eder ihärdighet, hvilka förmå besegra allt.
Medborgare och Soldater! Jag har tjent
midt ibland Eder under detta nationalkrig
och vill ingalunda förmana Eder till lyd-
nad och ordning. Så mycket vill jag blott
säga Eder att de utomordentliga förhållan-
den hvari vi oss befinna, fordra utemor-
dentliga ansträngningar. Våra rörelser sko-
la ledas af en enda tanka, den att uppoffra
och umbära allt hvad menniskan skattar
högst, för att åt oss betrygga oberoendet.
Huru än dessa rörelser må blifva Bbeskaffa-
de. så vakten Eder att låta Eder i striden