älskar hans brorson, en ung militär, hvilken
är insyltad i skuld? som mån säger. Ge-
nöm en nog besynnerlig uppfinning af intri-
gen låter den gamle narren nu sin illparige
dräng åa la Crispin inbilla sig att ett utse-
ende af vindbeutel och derangerad, ;skall,
såsom fullkomligt på modet, lättare bana
honom vägen till damens ynnest, och följ-
den häraf bliv ett tillställdt slottscansli-up-
träde mellan honom och en procentare samt
en exsecutionsbetjent, hvaraf gubb-sprät-
ten blir narrad att betala -brorsonens
skuld, samt sålunda befordrar hans gifter-
mål. Man kan icke neka att denna inveck-
ling är något tvungen, Dialogerne äro der-
emot lyckliga och pjesen icke illa lokalise-
rad. En omständighet är det, i hvilken vi
reservera oss, nemligen då Hr Sevelin läser
upp ett stycke ur Aftonbladet, ett bref
från Westerås, hvilket vi för någon tid se-
2 boj
dan hemtade ur Stora Kopparbergs Tid-
ning, för att visa huru man der definierat
väderstrecken, och vi önska derföre att den
värda publikens mupterhet för detta till-
fälle icke må komma på vår räkning. Pje-
sen är för öfrigt en af de korrtaste.
Herr Sevelins roll, såsom sprätt, är väl
hållen serdeles i kostymen, och saknar icke
sina originaler i det allmänna lifvet, Äf-
venså gör Hr Ockerlund med sin gråbruna
rock och blanka knappar en god figur. Lång
lifstid våga vi ej förespå denna komedi,
och troligen gör den ock icke anspråk denpå.
AA i I,