älskar hans brorson, en ung militär, hvilken är insyltad i skuld? som mån säger. Genöm en nog besynnerlig uppfinning af intrigen låter den gamle narren nu sin illparige dräng åa la Crispin inbilla sig att ett utseende af vindbeutel och derangerad, ;skall, såsom fullkomligt på modet, lättare bana honom vägen till damens ynnest, och följden häraf bliv ett tillställdt slottscansli-upträde mellan honom och en procentare samt en exsecutionsbetjent, hvaraf gubb-sprätten blir narrad att betala -brorsonens skuld, samt sålunda befordrar hans giftermål. Man kan icke neka att denna inveckling är något tvungen, Dialogerne äro deremot lyckliga och pjesen icke illa lokaliserad. En omständighet är det, i hvilken vi reservera oss, nemligen då Hr Sevelin läser upp ett stycke ur Aftonbladet, ett bref från Westerås, hvilket vi för någon tid se2 boj dan hemtade ur Stora Kopparbergs Tidning, för att visa huru man der definierat väderstrecken, och vi önska derföre att den värda publikens mupterhet för detta tillfälle icke må komma på vår räkning. Pjesen är för öfrigt en af de korrtaste. Herr Sevelins roll, såsom sprätt, är väl hållen serdeles i kostymen, och saknar icke sina originaler i det allmänna lifvet, Äfvenså gör Hr Ockerlund med sin gråbruna rock och blanka knappar en god figur. Lång lifstid våga vi ej förespå denna komedi, och troligen gör den ock icke anspråk denpå. AA i I,