utrikes: POLEN. De händelser som i detta lands hufvudstad föregingo den blodiga katastrophen den 15 Augusti, hade, såsom våra Läsare känna, förmått General Skrzynecki att, frivilligt eller icke, nedlägga befälet öfver armeen, hvilket uppdrogs åt General Dembinski. I detta ögonblick tycktes väl ingen af Polska härens Öfver-Officerare ega en större och genom färska lagrar mera förtjent popularitet än Dembinski, som midtigenom Ryska corpserneåt Polen räddat spillrorna af den arme hvilken det skickat de tappra men olyckliga Lithanerne m. fl. till hjelp, Han förblef dock endast i tvenne dygn härens öfverbefälhafvare, och en blodig hvälfning förde då Prondzynski, ett hittills snart sagdt okändt namn, 1 spetsen för Polska stridskrafterna. En för oss ännu ogenomtränglig slöja är kastad öfver dessa tätt på hvarandra följande, efter utseendet ganska stridiga tilläragelser. Denna måste dock innan korrt falla — nu mera än nånsin tycks detta vara gifvet — och denna besyunerliga maskerad, der den ena efter den andra träder upp på scenen för att helsas med allmän enthusiasm, och efter några stunder nedstiger derifrån, följd af hvisslingar eller förbannelser, en gång taga slut. Tills dess få vi åtnöjas med tydningar och gissningar al hvarjehanda beskaffenhet, öfver hvad vi ega för ögonen och då, i hvarje nytt dokument från Polen, mer eller mindre rika ämnen till sådana förefinnas, meddela vi här de proklamationer som vid Dembinskis tillträde af sin ephemera myndighet utfärdades, både af den afgående och anträdande fältherrn. Vi torde måhända blifva i tillfälle att dervid bifoga en och annan reflexion. ad Högqvarteret Bolimow den to oh 12 Augusti. Genom nationens val och edert förtroende kallad till eder öfverbefälhafvare i den beliga striden för fädermeslandets sak, har jag i spetsen för Eder delat alla de faror och ärofulla mödor, för hvilka J varit utsalta. Fri från hvarje rörelse af sjelfkärlek eftersträfvade jag aldrig den myndighet man åt mig uppdrog. Jag mottog den likväl och beklädde den ända till närvarande stund, ehuru det ingalunda var mig obekant att dess utöfning var ganska svår och blottställd för otaliga vedervärdigheter. Att gifva vika för dessa, var ingalunda min afsigt; tyertom ville jag vara den förste som gaf e