nn al StTtUdl VULCUHHIRVU BNIGLIUIdAUL RV
dikan, ligger dernäst och synnerligen Herr
Fallin till last, är, att han icke mer än
på ett endä ställe nämner Frälsarens namn;
och detta ställe är en citation ur bibeln
och således icke direkt hans ord. Likväl
kan ingen annan. grund läggas än den som
lagd år: Jesus Christus; på honom bygger
tillträdaren af Kyrkoherde-Embetet så skönt
sina stundande Lärareåligganden, och i Hans
namn hoppades, väntade, påräknade man
alt Hr ZVallin också skulle inviga Herr
Pettersson, då han tillönskade honom på
Församlingens och sina egna vägnar: med dig
vare ock Herran! den Herren, om hvil-
ken Paulus säger till de Corinthier:) vi
predike icke oss sjelfva, utan Jesum Chri-
slum, att han är Herren, men vi edre tje-
nare för Jesu skull. Hvar och en som öf-
verträder, och icke blifver i Christi lär-
dom, säger Johannes (i 2 Ep. 9, 10, 11)
han hafver ingen Gud: den der blifver i
Christi lärdom, han hafver både Fadren
och Sonen: kommer någon till eder, och
icke hafver denna lärdomen med sig, undfaår
honom icke i hus och hälser honom icke
eller; Ty den honom hälsar , han är -del-
aktig i hans onda gerningar. Ej äv det
godt att skämmas vid milt namn, tillsäger
Frälsaren sjelf, ty honom skämmes jag .vid
på sistone, och om hvad annat kunna Chri-
sti tjenare i Helgedomen tala och predika,
än om Christum , som är satt öfver alla
Förstadömen, välde, magt, Herradömen
och allt thet som nämnas kan, icke allenast
i thenna verldenh, utan ock i then tillkom-
mande: och hafver alting lagt under Hans
fötter , och hafver satt honom församlingen
till ett hufvud öfver allting, hvilken är
hans kropp oeh Ilans-uppfyllelse , som allt
i allom uppfyller.) Må denna erinran
icke öfverses af någon Chvyistligt sinnad Lä-
rare inom Scandinaviens landamären, och icke
anses öfverflödig, mindre obehörig eller så-
rände för någon. I ären dyrköpte, säger
Paulus, blifver icke menniskors trälar. I
ären Jesu Christi tjenare, låtex alting är-
ligt och skickligt tillgå!!! )
Till denna önskan hörer, såsoffren allmän
och slutlig anmärkning, att icke träla un-
der verldsliga förhållanden, och att icke
inblanda fremmande beståndsdelar i predi-
kan om Guds ord, det må nu gälla hvilken
mensklig höghet och hvilket tillfälle som
helst, så framt det icke är särskildt påbudet
att sålunda firas; till detta ärliga och skick-
liga hörer? att åtminstone genom noter upp-
lysa hvarifrån predikanten hämtat sina ci-
tationer ur bibeln, på det hvar och en må
uneerrättas derom, och citatorn icke miss-
tänkas för någonslags förfalskning af de be-
gagnade ställena eller sänderplocknirg af
textens mening efter egna, möjligen ensidiga
åsigter för tillfället.