seder. Verser till den aflednes minne, författade af en utaf. våra lyckligaste skalder och fullkomligt värdiga sitt ämne, upplästes af en bland de närvarande, hvarefter processionen begaf sig till kyrkan, som var nära uppfylld af åskådare. Sedan processionen intagit sina platser, afsjöngos från Orgelläktaren och under Orgelaccompagnement, af Harmoriska sällskapets ypperliga chör, anförd af Hofsångaren Berg, stödda numror ur Fosglers Miserere, 1 denna mästares vanliga maner: stort, rikt, snart sagdt öfver jordiskt och derjemte enkelt, sångbart och djupt rörande. Sedan musiken tystnat framträdde Tyska kyrkans Pastor Doctor Liide-; ke, hvars församling den afledne tillhörde, i choret der kistan stod på en katafalk, och höll vid densamma ett tal på tyska, bvars innehåll dock, så väl i anseende till språket som den aktningsvärde Predikantens mindre lyckliga föredrag, gick snart sagdt helt och hållet förloradt för åhörarne. Efter jordfästningens slut, utfördes af chören en bön ur operan Ryno, den bortgångnes sista arbete, hvars fulländande döden afbröt. Den deri förekommande Duo gafs af Herr Berg och Fru Murray född Venus. Compositionen ,. såsom ämnad för skådeplatsen, kunde naturligtvis här, accompagnerad af Orgel, icke göra den effect den borde. (Accompagnementet var dessutom, så väl vid bönen? som miserere, ej vuxet sitt åliggande.) Man igenkände likväl, måhända i ännu fullkomligare grad, de egenskaper som utmärkte Brendlers äldre arbeten: sköna melodier och harmonier, djup känsla, innerlig renhet och oskuld, som dock aldrig faller till vekhet eller svaghet, och detta utmärkt vackra numer väckte hos hvarje konstvän den lifliga önskan att snart se, i så fulländadt skick som omständigheterne medgifva, hela arbetet uppföras på den scen för hvilken det af den bortgångne var ämnadt.