fPFrU Adams, modren, Heddi Slag A4ONMuct år, efter Läkarnes föreskrift, till saltsjöbaden, och tog logis nära staden Dundalk. I-Juli 1830 inqvarterades i denna stad det 7:de Husar-regementet, hvarvid tjenster sökas af män utaf landets ädlaste familjer. J kunnen se att jag i detta afseende icke öfverdrifver, då jag nämner såsom der anställde Herr Jocelin , broder till Lord Roden; Lord Dorchester, ett gammalt respekteradt namn ibland Envglands Adel; och — ehuru sist dock icke sämst — den anklagade sjelf, som genom sitt mnedriga uppförande I mot min klients dotter, har nedfläckat Lord Melvilles ätt; ty han är en systerson till denne utmärkte man. Fru Adams hade sina döttrar med sig, och det var dessa unga fruntimmers plägsed att, för motion, både föroch eftermiddagen göra en promenad utåt sjökusten. Elisabeth och: Carolina Adams voro isynnerhet sköna, och kunde således icke undgå att väcka uppmärksambet bland de unga männen i grannskapet; och, om denna blott hade stadnat vid en naturlig beundran, så hade det varit lyckligt för parterne å ömse sidor. Det I var omkring den 12 Juli, en Måndag, då detta olyckliga fruntimmer först såg sin nuvarande motpart, Herr Dundas, som då var Kapten i Regementet, nu Major. Han var då i sällskap med en Herr Philips, och det synes som hans ridt utåt kusten endast åsyftat en bekantskap med de unga flickorna. Han följde emedlertid efter dem under utrop att de voro satans vackra (develish handsome). När dessa sågo sig förföljda af tvenne karlar, påskyndade de sin gång; på återvägen genskötos de af Herr Philips och svaranden, hvilken, utan vidare krus, gaf sig i tal med dem. Lefva edra föräldrar ? frågade Hr Dundas — Ja. Skulle ni icke älska er man högre än Er far? — Jag tror dev — Af dylikt. prat var hans: konversatiom sammansatt. Jag vet icke säkert omr de sedan möttes den påföljande tisdagen eller onsdagen, men olyckligtvis måste straxt derpå Domprosten Adams göra en nödvändig resa upp till Dublin. Det blef då lättare för svaranden att fullfölja sin bekantskap med dessa okonstlade varelser, som, uppfödde i en stilla aflägsen trakt, ej anade något ondt. Svaranden saknade icke eller alldeles förförelsens konster; han hade ett fördelaktigt yttre, sorgfälligt utstyrdt med allt det glitter och präål som militärståndet använder att draga åt sig unga oerfarna qvinnors blickar. De hade ingen: Guvernante för sin undervisning , utan voro, i fadrens frånvaro, under en oförståndig och lättsinnig moders tillsyn, okunniga om verlden, enfaldiga och lättrognpa, och alltså lätta offer för svaranden och hans associerade. Andra gången då Dundas råkade dem, var han i sällskap med Lord Peden och de haåda covstrarne hlelvo än