fPFrU Adams, modren, Heddi Slag A4ONMuct
år, efter Läkarnes föreskrift, till saltsjö-
baden, och tog logis nära staden Dundalk.
I-Juli 1830 inqvarterades i denna stad det
7:de Husar-regementet, hvarvid tjenster sö-
kas af män utaf landets ädlaste familjer. J
kunnen se att jag i detta afseende icke öf-
verdrifver, då jag nämner såsom der anställ-
de Herr Jocelin , broder till Lord Roden;
Lord Dorchester, ett gammalt respekteradt
namn ibland Envglands Adel; och — ehu-
ru sist dock icke sämst — den anklagade
sjelf, som genom sitt mnedriga uppförande
I mot min klients dotter, har nedfläckat Lord
Melvilles ätt; ty han är en systerson till
denne utmärkte man. Fru Adams hade si-
na döttrar med sig, och det var dessa un-
ga fruntimmers plägsed att, för motion,
både för- och eftermiddagen göra en pro-
menad utåt sjökusten. Elisabeth och: Ca-
rolina Adams voro isynnerhet sköna, och
kunde således icke undgå att väcka upp-
märksambet bland de unga männen i grann-
skapet; och, om denna blott hade stadnat
vid en naturlig beundran, så hade det va-
rit lyckligt för parterne å ömse sidor. Det
I var omkring den 12 Juli, en Måndag, då
detta olyckliga fruntimmer först såg sin nu-
varande motpart, Herr Dundas, som då
var Kapten i Regementet, nu Major. Han
var då i sällskap med en Herr Philips, och
det synes som hans ridt utåt kusten endast
åsyftat en bekantskap med de unga flickor-
na. Han följde emedlertid efter dem un-
der utrop att de voro satans vackra
(develish handsome). När dessa sågo sig
förföljda af tvenne karlar, påskyndade de
sin gång; på återvägen genskötos de af
Herr Philips och svaranden, hvilken, utan
vidare krus, gaf sig i tal med dem. Lef-
va edra föräldrar ? frågade Hr Dundas —
Ja. Skulle ni icke älska er man högre än
Er far? — Jag tror dev — Af dylikt.
prat var hans: konversatiom sammansatt. Jag
vet icke säkert omr de sedan möttes den på-
följande tisdagen eller onsdagen, men olyck-
ligtvis måste straxt derpå Domprosten Adams
göra en nödvändig resa upp till Dublin.
Det blef då lättare för svaranden att full-
följa sin bekantskap med dessa okonstlade
varelser, som, uppfödde i en stilla aflägsen
trakt, ej anade något ondt. Svaranden sak-
nade icke eller alldeles förförelsens konster;
han hade ett fördelaktigt yttre, sorgfälligt
utstyrdt med allt det glitter och präål som
militärståndet använder att draga åt sig
unga oerfarna qvinnors blickar. De hade
ingen: Guvernante för sin undervisning , utan
voro, i fadrens frånvaro, under en oför-
ståndig och lättsinnig moders tillsyn, okun-
niga om verlden, enfaldiga och lättrognpa,
och alltså lätta offer för svaranden och hans
associerade. Andra gången då Dundas rå-
kade dem, var han i sällskap med Lord
Peden och de haåda covstrarne hlelvo än-