hade han svikit sina en gång åtagna förbindelser. Utan att vilja förråda hemligheterne af den Ministere för hvilken han stålti spetsen, ansåg han sig dock icke böra stillatigande afhöra en dylik insinuation. Österrikarne hade först den 6 Mars gått öfver Po; den 8 hade han ingifvit sin afskeds-ansökning, som d. 10 blifvit bifallen. Hvad sedan dess förefallit bekymrade honom föga. Hvad Polen åter beträffade, så hade redan i November en underhandlare blifvit skickad till Ryssland. För öfrigt vore Talaren färdig att när som helst bevisa, det icke-interventionsprincipen aldrig, hvarken af honom eller med hans tamtycke, blifvit öfverträdd. Härpå svarade? Her Perier: att han blott velat anföra ett factum, ingalunda en beskyllning, mot Herr Lafitte, och detta så mycket mindre, som hans eget politiska. system alltid, så länge de voro Colleger, öfverensstämt med Herr Lafittes. Bådas öfvertygelse hade alltid varit att man ej borde intervenera, så länge icke Frankrikes värdighet eler interessen voro comprometterade. :Under Lafitteska styrelsen hade man, på en förfrågan från Österrikes sida rörande Österrikiska troppars inryekande på Polska gebitet, svarat, att i sådan händelse vore kriget troligt (probable) — här rättade Stor-Sigillbevararen till möjligt (possible) — Herr Prier fortfor möjligt och säkert, om man inryckte i Piemont! Herr Auguis föreslog ett amendement af innehåll att Jtaliens folk med tillförsigt af Konungens bemödanden väntade sig hvad de sjelfva sökt förvärfva, nemligen constitutioner, representationer, tryckfrihet m. m. Hans förslag förkastades. General Lafayette gjorde ett annat, enligt hvilket man af Konungen egde att vänta tillvägabringande af Italiens snara och fullständiga utrymmande. Generalen utvecklade sin proposition ganska omständligt, och frågade slatligen om man allt framgent ämnade tåla det en Österrikisk occupationsarmte besatte Södra eller medlersta Italien? Utrikes Ministern påstod att Icke-interventionsprincipen alltjemnt utgjorde grundvalen för Frankrikes politik. (Skratt och hån från flere håll) Men deraf vore ingen följd att man vore förpligtad gripa till vapen hvarje gång principen öfverträddes! Hvad man borde göra i höndelse en ny insurrection utbröte i Italien, och Österrike skickade dit tropper — det kunde Kamaren lika litet veta som han sjelf. Efter någon ordvexling och repliker af General Lafayette, hvari han ådagalade att Frankrikes Ministrar vid fremmande hof urderstundom varit af helt annan tanFT oo a ÅR At PP KR IT .. OO KE — I