inbördes försäkran, åt hvilken man gifvit
namn af Heliga Alliansen. (Liflig rörelse).
England var icke länge narr för denna
skenfagra traktat; detta land märkte att
man betjente sig af det för att förslafva
folken; och det bröt sina föreningsband
med det hbeliga förbundet. Frankrike
kunde icke följa detta exempel; det var fä-
stadt vid alliansen såsom ett offer. Endast
genom Villelska ministårens svaghet drogs
det in såsom medbrottslig i dess mörka syf-
temål.
Men derna sakernas ställning kunde icke
vara länge: vår Juli-revolution kom att
bryta den. De tre kabinetterna, uppskräm-
da deraf, skyndade att ännu närmare före-
na sig, för att nedtrycka oss och hota våra
gränser. Herr utvikes Ministern har sjelf
tillstått från denna tribun: att Ryssland re-
dan hade väpnat sig, redan satt sina strids-
krafter i rörelse, och att det — utan det ädla
Polens bjeltemod, som kastade sig emellan
dem och oss — hade fortsatt sitt anryc-
kande.
Detta är, helt enkelt, den ställning, hvar-
uti Europa befinner sig; sådane äro dess po-
sitiva intressen — och, beträffande oss,
buruadan är vår ställning såsom Fransmän?
Väl är det sannut, att 1814 och 18135 års
traktater tillkommit genom missbrukande
af öfvermakten; men de hafva emedlertid
nu ett femtonårigt bestånd, som grundlagt
nya rättigheter, nya intressen, och skapat
nya förhållanden af nationelt oberoende;
låtom oss derföre, utan att gilla dessa trak-
taters principer, respektera deras följder för
sjelfva folkens skull.
Vi böra högt uppenbara grundsatserna
för vår politik, utgörande vår Europeiska
moralitet; och lika högt måste vi ogilta den
Heliga Alliansens grundsatser, som delas af
alla de furstar som hemligen eller uppen-
barligen motarbeta utvecklingen af sina folks
frihet och odliug. — (Bifallsrop från alla
Låll).
Dessa, den Heliga Alliansens grundsatser
kunna vi icke antaga; ty vi skulle då med-
gifva de despotiska makterna att mellan-
komma i ntvecklingen af vår revolution.
Staterna, fikson individerna, hafva i sin
hederskövsta en princip af styrka och lf,
som de aldrig böra afsäga. (Bravorop).
Pet var med smärta jag såg att denna
princip knappt var proclamerad, förrän
han gaf dem högtidkg förnekelse. I kän-
nen huru detta olyckliga Italien njöt i me-
deltiden alla municipala Tribeter, hvilka,
om de än icke motsvara den politiska fri-
beten, likväl förraildra saknaden deraf. Nå
väl! dessa rättigheter äro förstörda; en ab-
solut despotism råder öfver hela IHalien, och
bide personer och egendom äro föremål för I
bliudt godtycke.
I en sådan belägenbet såso vi ett folk, ?