Debatten i Deputerade Kammaren der 15 Augusti. Rörande denna debatt, till hvilken, så påstå de Franska bladen sjelfve, man ej i detta lands representant-församlingars annaler kan igenfinna något sidostycke, icke ens under Natioval-konventet eller vid Directorii upplösning genom Napoleon, skola vi i dag afgifva följande detaillerade redegörelse: Sedan Kamaren röstat öfver de nya tolftedelarnes förskott på Budgeten, fortsaltes den, föregående afton afbrutna , debatten öfver addressen. Hr Baudet Dulary föreslog inflickandet af ett tillägg rörande Algier, men detta afslogs. När man kom till den paragraf som rörde Österrikiska tropparnas oceupation af Kyrkostaten, uppsteg Utrikes. Ministern Sebastiani och höll ett långt tal, hvari å nyo förkunnades att regeringen ingalunda medgåfve Österrike rättigheten att inrycka i Halien, men det vore en stor åtskillnad mellan att teke erkänna denna rätt och att förklara krig. En revolution i Rom vore något helt annat än på andra ställen. Möjligheten af Påfvens fördrifvande och i synnerhet Påfliga väldets förstöring måste betraktas ur vida högre synpunkter, såsom en Europeiskt eller snarare untverscll angelägenhet. Det vore Statsmännens pligt att rigta sina bliekar på den religiösa medelpunkt som vore det civiliserade(2?) Euvopas ögonmärke, och ingen Stat vore så mycket ställd under den allmänna. Folkrättens skydd som den Påfliga. Ingen insurrection borde få störta ett välde, som fcke hvilade på våld utan på ctt moraliskt inflytande (1!) Det catholska Kuropas samvetsömhet borde icke såras, utan Påfvens myndighet okränkt upprätthållas. (Under loppet af denna besynnerliga Argumentation afbröts. Hans Excellence esomoftast såväl af ett gällt åtlöje som af högt och allvarsamt knot.) Herr Lafitte begärde nu ordet öfver en personlighet (Fait personnel). Flan åberoadeConseilPresidentens förut hållne tal, hvari han förklarat det han vid sitt anträde till Styrelsen (Han var såsom bekant är Hr Lafittes närmaste efterträdare) redan funvit Modena occuperadt och Österrikarne 7 ontågande mot Romagna, samt att ända dittills ingen slags: bemedling i Polska angelägenbeten egt rum. Hr Lafitte medgaf väl att äfven han baft Fred och icke-intertettion till oeryund för sitt svstem. men aldrig