choleran hitkommer, utdela arfvoden åt antagne Secreterare eller Notarier, Commissarier, serskildt antagne Läkare m. m., enligt regeln, att har man bara Secreterare, Canzlister m. m. nog får man göromål åt dem?. Vid den liflighet som Sundhetsnämnderne redan tyckts föda bland extra och ordinarie sollicitanter i hufvudstaden, skulle man tro sig förflyttad till en liten riksdag. Måhända förstå också vederbörande andan af den på dem tillämpade Municipalitet så, att då Municipalinrättningarne äro ett slags nationalrepresentation i smått och i detalj, bör man vid deras organiserande ställa sig de helsosamma reglor till efterrättelse, som sjelfva representanternes sammanträden lemna. I denna händelse frukta vi dock att de små representanterne komma att röna samma öde som de store, att gå otackade från skådeplatsen för sin verksamhet. Men för att återkomma tillde summor som så frikostigt utdelas, hvarifrån skola de en gång återgäldas? Kongl. Maj:t har uttryckligen förklarat att Staten, åtminstone i första hand, icke får betungas med dem, utan att församlinoarne få, hvar för sig ,besörja omkostnaderne, dem likväl öppet lemnadt att, vid en blifvande riksdag söka ersättning af det allmänna. Församlingarne således: men när hafva de blifvit kallade att utlåta sig öfver t. ex. tillsättningen af tjenstemän som, efter hvad man påstått, vilja beräkna arfvode från den dag Cholera-författningen utkom.! m. m. Skola de väl, då man aåndtligen en dag bjuder dem på att betala, helt beskedligt endast kasta ögonen på slutsumman, och genast gripa i bröstfickan? Skola de ej snarare, särdeles vid Capitlet om arfvodena, erfara en liten häpnad, och skall ej mer än en af de närvarande, hvars. användbäårhet ej kan sättas i fråga, högt förklara att, derest vederbörande på rörhand velat gifva någon vink om deras behof af Secreterare eller Canzlister, månoen skulle ansett för en ädel pligt, att, utan arfvode, vid tillfället af en öfverhängande fara, offra några lediga timmar på en befattning som ej synes kunna blifva serdeles betungande? (Cholera-förordninsen har antagit att, om farsoten är på stället , nämnden möjligen blott kunde bebhöfva sammanträda en gång i veckan). Hvad skola vederbörande svara på denna framställning? serdeles om med Guds nåd och soda bevaknings-anstalter choleran aldrig binner hit? Och skulle, i en olycklig stund , detta verkeligen blifva fallet, när skall tjenstemännens arfvode en gång upphöra? Det hade måhända ej varit öfverflödigt om, i den eljest i så hög grad omständliga cholera-författningen, någon dylik bestämmelse on 1 1 1 PORR CP MM TN rr ee or I