er, och det skall icke vara vårt fel om när-
varande session icke slutar med uppfyllandet
af de i kartans 6g:de artikel gifna löften.
Låtom oss icke förvilla oss, m. H.z; det
finnes ingenting förmer än kartan eller den
konstitutionella Konungamagten, det vill säga
väldet hos de tre makter, hvilka tillhopa
omfatta alla lagar och institutioner, som
egentligen tillhör Julirevolutionen, Den har
stadnat der; och allt som man säger er vara
följder af denna revolution, är blott först-
Jingen af en ny revolution. Men Frank-
rike säger det dagligen, det fasar för en re-
volution. (Nya tecken till bifall).
Då vi sålunda gå från slutsats till slut-
sats, m. H., hvart komma vi? Till samhbäl-
lets undergång. Ve oss, om vi, följande
denna blinda logik, med ögonen ständigt
fästade på en chimerisk framtid, försumma
frukterna af våra segrar, för att rastlöst
skynda till eröfringar som vi ej kunna vinna!
må vi ständigt hafva för våra ögon ett färskt
exempel! Huru gick restaurationen till un-
dergång? genom sådane som kallade sig dess
enda vänner, genom deras omåtthga for-
dringar, genom deras logiska slutsatser från
den gudomliga lagen.
M. H! det är blott genom motstånd,
medan det ännu är tid, emot ingreppet af
dessa slutföljder, hvilka ständigt åberopas af
ekloka vänner, som en ny styrelse kan åt
sig grundlägga en framtid. Frankrike kän-
ner detta; det längtar efter lugn och var-
aktighet (stabilitg); efter den omätliga bana
som det under ctt år genomgått, har det
isynnerhet behof af att: hämta andan. Dess
vånor — i kunnen sjelfse bemärka det —
äro ännu efter lagarna, och det är endast
i en aflägsen framtid som det skall kun-
na finna sina närvarande institutioner o-
tillräckliga. Man måste således bevara
det för en alltför hastig tillväxt, som
slappar och förderfvar samfundskroppen,
Se der den pligt mine kolleger och jag å-
lagt oss. Det är åt detta svåra och mödo-
samma kall vi egnat vår verksamhet.
Nu, M. EH. tillhör det er att sluta vårt
verk. Yi egde under er frånvaro makt att
företaga och underhålla en svår strid.
Men i dag, då 1i ären samlade, förmå vi
intet utan i föreming med edra bemödanden
ech ert förtroende. Makt finnes blott när
de hos hvilka högsta väldet blifvit ned-
lagdt-ock npalionens representanter harmoni-
era. Och denna havmopi bör vara full-
komlig, ty om den är aldrig så litet rub-
bad, hvar vore då all kraft, bvar vore då
stödet för en administration, oupphörligt
Jemnad ett rof för oförutsedda omröstnin-
gar?
På sådana villkor, H. M., ansägo vi oss
skyldige att ännu längre bibehålla den makt
hos oss blifvit nedlagd. Koenungens förtro-
ende är oskiljaktigt från ert.
TYS Jamna allae för dauaxa allsna ct AA