ee oe ee oo 2 oo I Talare, hvarigenom den vördade religionstalaren sjelf tillkännagifver att hans ömaste sida blifvit sårad? och att man anklagat horvom för ingenting mindre än att skämmas vid Christi namn. Hvad är dåy infaller härvid ovillkorligen Läsaren, denna bliek,y som kunnat förmå en Wallin att vid en sannolikt helt och hållet efemerisk ströskrift fästa en så djupt sårad känslas uppmärksamhet, att han anser den förtjena en, för hela hans tacksamma församling visserligen öfverflödig bevisning, det han på ett värdigt sätt tolkat den Christna lärans sanningar, och dymedelst gifva skriften en vigt och en betydelse, som dess Författare i annat fall säkert aldrig hade vågat hoppas, om han ock hade önskat sig den, Denna fråga som vi, likasom förmodligen många andra, gjorde oss vid läsningen af Hr Wallins företal, oaktadt en tillfällighet förut gifvit oss anledning att kasta ögonen på den omnämnda ströskriften, föranledde oss att ännu en gång med mera uppmärksamhet genomläsa den. Vi funno då, att en granskning af de åsigter skriftens Förf. devuti framställer öfver Hufvudstadens religionsvårdare i allmänhet, på samma gång måste innefatta ett omdöme om Biskop Walliir såsom beklädande en af dessa platser; uch vi ha derföre icke ansett ur vägeu att först om den ifrågavarande blicken yttra några anmärkningar. Det är Biskop Hedrens afskedstal i Jacobs och Johannis församlingar. Prosten Dokt. Pettersons Inträdespredikningar, och Biskop Wallins invigningstal till dea sistoämnde, som varit närmaste föremålet för insända— rens (så kallar sig skriftens författare) skärskådande. Analysen af sjelfva dessa silltillfällighetstal har han likväl på samma gång utsträckt, icke blott till en comparativ kritik af de trenne talarnes olika egenskaper, utan ock till en resonerande och till någon del historisk utveckling af:sina tankar om predikosättet i allmänhet. Om vi skulle i få ord gifvå en karakterisk af denna vidunderliga produkt, så vore det att dess författare framför allt synes hafva lagat efter kraftyltringar. Mcd en verkligen icke vanlig Kiflighet i stilen som likväl förnämligast ligser i epitheternas måvgfald, och begreppens nyanserivg, stundom ända till öfverlåstaude, förråder han en märk värdig och högt excentrisk natur. Så länge han båller sig vid det allmännaaf ett ämne, gilver han efta träffande sinnris, ka, korrta och concentrerade omdömen som hafva detta slogs behag för Läsaren som alltid äger rum då han finner sig förekom men i siva egna tankar genom ett koörvt och klart: framstäldt begrepp med dess slutföljder. Så svart han deremot kommer in på personliga förhållanden, synes ban å sip ohejdade furt bragt till Je test besynnerliga motsatser. Detta filosofiska lugn so ex är så nödigt dör eu opartisk tunkegång, sevdelas 4 ardolga ämnen cYnar amana Ao 0