ståndets klarhet, om han och hans folk sko-
la blifva lyckliga. -Idgen är numera något
gammalmodig, och, ehuru sjelfva boken är
intressant alt genomläsa, mindre lockande
för nutidens män, då det numera icke så
mycket är fråga om satsens gilltighet, som
om villjan hos vederbörande, att låta den
få gälla. Hvarföre öfversättaren icke hell-
re valde Klingers utan tvifvel i alla afse-
-enden bäst lyckade arbete: der Weltman
und der. Dichter, skulle förefalla besyn-
nerligt, om det icke i allmänhet fattades
vårt lands Öfversättare nog vidsträckt bild-
ning för att välja och urskilja det vigtiga
och karakteristiska från det tillfälliga, som
slumpvis faller dem i handen.
Andebrefvet eller Brölloppet efter döden
fantasi af J. P. T. Vadstena, J. P. Tolls-
torp 1831 3:0.
En viss Professor i fordna tider började
vanligtvis sina xesthetiska examina med den
frågan: Om jag sammansätter ett mennisko-
hufvud med en hästkropp, hvad är det?
Han ville att man skulle svara; fantasi.
På samma sätt om man nu skulle fråga
en författare som sammanblandar norr med
söder, bröllopp med död, allegori med fac-
tum, hvad han frambragt för ett snillefo-
ster, skall han ganska riktigt svara: en fan-
tasi. Deremot är då intet att invända, han
må låta armodet gjuta sina suckar utanför
hårdbjertenbetens dörr och skåda ned i för-
gängelsens boning, hålla långa tal till an-
darna på kyrkogården vid midnattens dystra
stund och för öfrigt göra hvad han beha-
gar: men må han också vara beredd på att,
så snart han utbreder sina fantasier bland
allmänheten, denna tar sin rättighet i akt
att, allt efter som hennes lynne råkar vara,
gäspa eller skratta obehindradt, Troligast
gör den det förra i anledning af närvarande
lilla verk.