ståndets klarhet, om han och hans folk skola blifva lyckliga. -Idgen är numera något gammalmodig, och, ehuru sjelfva boken är intressant alt genomläsa, mindre lockande för nutidens män, då det numera icke så mycket är fråga om satsens gilltighet, som om villjan hos vederbörande, att låta den få gälla. Hvarföre öfversättaren icke hellre valde Klingers utan tvifvel i alla afse-enden bäst lyckade arbete: der Weltman und der. Dichter, skulle förefalla besynnerligt, om det icke i allmänhet fattades vårt lands Öfversättare nog vidsträckt bildning för att välja och urskilja det vigtiga och karakteristiska från det tillfälliga, som slumpvis faller dem i handen. Andebrefvet eller Brölloppet efter döden fantasi af J. P. T. Vadstena, J. P. Tollstorp 1831 3:0. En viss Professor i fordna tider började vanligtvis sina xesthetiska examina med den frågan: Om jag sammansätter ett menniskohufvud med en hästkropp, hvad är det? Han ville att man skulle svara; fantasi. På samma sätt om man nu skulle fråga en författare som sammanblandar norr med söder, bröllopp med död, allegori med factum, hvad han frambragt för ett snillefoster, skall han ganska riktigt svara: en fantasi. Deremot är då intet att invända, han må låta armodet gjuta sina suckar utanför hårdbjertenbetens dörr och skåda ned i förgängelsens boning, hålla långa tal till andarna på kyrkogården vid midnattens dystra stund och för öfrigt göra hvad han behagar: men må han också vara beredd på att, så snart han utbreder sina fantasier bland allmänheten, denna tar sin rättighet i akt att, allt efter som hennes lynne råkar vara, gäspa eller skratta obehindradt, Troligast gör den det förra i anledning af närvarande lilla verk.