ett ögonblick tillfredsställa nationens sympathi. (Oaktadt man icke förr än efter en noggrann upplysning om alla omstöndigheter bör tillåta sig den tankan att en sådan honnete homme, som Konung Ludvig Filip kunnat tillåta sig att använda sina Kungsord till ett gyckel med hela dev Parisiska befolkningen vid ett så högtidligt tillfälle som detta, så befara vi att någon verklig förklaringsgrund knappt nog lärer komma att gifvas. I sådant fall hafva likväl både Ludvig Filip och lr Casimir Perier spelt högt spel). Är detta — vi fråga det — rätta sättet att komma folket att glömma Sebhastiavis politik, och återvinna den aktoing som den kommit oss att förlora? Vore det icke bättre att inskränka sig inom det gamla systemet af overksamhet och försigtighet, än att afslöja sin obeslutsamhet genom lältsinniga och återtagna åtgärder? Så förhåller det sig äfven i den inre förvaltningen, der vi se statsinrättningar lofvade , uppskjutna, återtagna, å nyo lofvade, och ändock uteblifna. Efter så mycken obeslutsamhet, så föga skicklighet att lugna partierna, är det icke underligt om högtiden icke uppnått det ändamål man föresatt sig, Vi ha åtminstone den trösten att finna, att om enthusiasmen icke visat sig, så stördes icke ordningen, lugnet och den goda andan hos folket. a Md a TA I RA NAR ÅN EEE LAR rs SR TEEN RÅN ERE På RAA RN SR Re