rat, ac acputcraac Ssonm ade nade loljd-
gat, de författare som de hade velat redu-
cera till Iloter, i dag visa s:g i Pantheon,
några 1 sällskap med Konungen, såsom hans
ministrar, andre såsom representanter för
departementer eller civil korpser, eller stats-
rådet der de inträdt i stället för Ledamö-
terne af Congregationen, som man hade ve-
lat inkalla.
Lagarna som man ville förtrampa, äro i
full verksamhet, eller hafva ännu mera ut-
vidgat sin kraft.
Vallagen, hvilken Makten hade förändrat
genom en ordonans, har af kamrarne blif-
vit återförd till en mera populär syftning.
De debuterades antal, hvilket man ville
inskränka, har blifvit ökadt.
Initiativet till förändringar i ministrarnes
förslag, hvilket man hade fråntaget kama-
ren, har blifvit densamma återgilvet tillika
med förslagsrätten och rättigheten att sjelf
välja sin President.
Förbättringarne i civillagen, som hade blif-
vit våldförd, ordnas af en serskilt commission,
för att framläggas för lagstiftningen.
Trefärgade fanan, hvilken man knappthop-
pades återse, har blifvit återskänkt åt Frank-
rikes sympatier; nationalgardet, detta värn
för friheten har blifvit organiseradt på en
fruktansvärd fot; institutionerna hafva blif-
vit befästade; en nästan statskupp för fram-
tiden omöjlig, i hvad viktning man ville
försöka den. Se der hvad Juliirevolutionen
inbringat åt Frankrike: ett omätligt steg.
om man tänker på det hvarmed vi skulle
ansett oss böra vara belåtne den 24 Juli
1820.
Och likväl, hvilka rättvisa uttryck af
missnöjet voro på vägen att visa sig bland
denna dagens högvidlighet! Hvilka partier,
hvilka fiender, hvilken liflig och häftig op--
position märktes i denna samlade massa,
delad af så olika politiska opinioner! Vid
Panthegon och bastiljen möttes åter Juliida-
garnes män, men under det någre bland
dem voro ministrar och embetsmän, äro an-
dre tillbakasatte, föremål för misstroendet,
och sjelfve sysselsatte att söka störta de me-
ra gynnade. Deputerade, medborgare, na-
tionalgarde, alla tillhöra hvarannan mot-
satta partier, märkbara på den olika graden
af deras bifallsrop och deras euthusiasm.
Detta tvång var utspridt öfverallt. Man
öfverlemnade sig icke oinskränkt åt denna
folkhögtid. Minnet af de fallna offren tyck-
tes hos några vara blandad med bitterbet;
hos andra syntes glädjen öfver segern och
nöjet att innehafva makten tillbakahållas af
en känsla af oro som var lätt alt uppläcka.
Detta stod i synnerhet att läsa på ministrar-
nas ansigten. Månne de kände med sig sjelf-
ve, att de hade föga utrvättat för dena
lugna och oegennylliga befolkning hvars be-
undransvärda uppförande var föremålet för
högtiden? Eller månne de kände någon leds--
an