net, som stank illa, äfven innehöll ett främmande och för helsan skadligt ämne, I anledning häraf yrkade Stadsfiskalen Thavenius att bränvinet skulle förstöras, och åtgärder beredas till undersökning huruvida mera dylikt fanns i förråd. Käpten Rosenvist deremot tog bränvincts parti, och bestridde all annan consumtion deraf än den vanliga. Stadsfiskalen Thavenius skall då hafva alternerat sitt slutpåstående sålunda, att han yrkade det Kaptenen, i fall han ej ville låta förstöra bränvinet, skulle dömas ett sjelf supa ut det, hvilket äfven Kaptenen bestred. Kongl. Öfverståthållare-TEmbetet tog målet i öfvervägande, och förordnade ätt det skadliga bränvinet skiälle förstöras, men vidare undersökningsåtgärder ansågos ej nödiga. Som emedlertid Herr Marks von Wirtembergs arbetare lidit svåra plågor och slitningar i magen, så att de: varit nära martyrdöden för bränvinets skull; så äv all anledning förmoda, att de snart instämma den som vederbör, med påstående om ersättning för sveda och värk. Denna rättegång kan blifva hkaså vidt utseende som någon anman. Och — — — Hvad är orsaken till allt detta krångel, och kif, tillallt detta tiassef och trakasseri, och till all den oduglighet iandlig och lekamlig måtto som hemsöker vår tid? Ja, — Bränvin, Bränvin! Mua Herrar Bränvin! oe ee mL oo oo