vaCkles WXChUlvud, Splalg UL I NIVtiad Sa jvi tan till förstufvan samt fick lag uti Svensson. Oxehufvud, som var af ansenlig längd och ovanlig fetma, skall, enligt Svenssons berättelse, vid sammanträffandet tryckt ned Svensson, dervid Svensson, med en medförd spetsig knif, gaf Oxehufvud åtskilliga stygn i magen, bröstet och å hufvudet. Oxehufvud började nu ropa på hjelp, men Svensson satte sin hand för hans mun, hvarvid Svensson blef biten af Oxehufvud i ångesten, så att märken derefter sederraerasyntes. Sedan Oxelhufvud blifvit liflös, ingick Svensson i hans rum och tillgrep guld, silfver och annat till ett värde af 740 Rdr 12 sk. Banco. Tjenstefolket vid gården hade blifvit uppväckt af Oxehufvuds rop, och på deras kallelse inställde sig äfven folk från närmast belägne hy, men besynnerligt nog, lordes ingen gå in i huset, utan Svensson undkom med det tillgripna godset. Dock blef mördaren påföljande dag häcktad och det stulna igenianns efter hans anvisning. Oxehufvud hade vid läkare-besigtninen 19 sticksår, utom smärre ristningar och kommor; 3 sår på halsen, I på bröstet och 2 i underlifvet voro hvar för sig ovillkorligt dödande. : Samme Svensson har äfven varit tilltalad för, och erkänt elt annat, äldre mord. Den 4 Maj 1820 fanns Handlanden, Westgöthen, Jan Jansson i Bredared hängande död med sara om halsen i elt eketräd, ett stycke ifrån vägen emellan Fahlskogs och Gvretlanda byar: i Westergöthland. Vid närmare åseende å liket, började man af några tire åkommor, samt sättet hvarpå Jansson fanns hängd, sluta, att han icke hade bragt sig sjelf om lifvet, Denna sannolikhet bekräftades af Läkaren, som förklarade, att ett svårt slag i pannan, i förening med väfningen, orsakat Janssons död. Misstankarna föllo nu närmast på Sven Svensson, bvilken hade varit i Janssons sällskap på en resa till Wermland, ända till samma dag då liket anträffades. Svensson. blef derföre tilltalad men nekade; och som något positivt bevis icke fanns på honom, blef målet lemnadt till framtiden. Först under ran-. sakningen öfver mordet på Oxchufvud, vids gick Svensson, att han, efter faitadt uppsåt att mörda Jansson, i alsigt att årkomna hans penningar, hade på deras gemensamma vaudring, smugit sig bakom Jansson och slagit honom med en sten mellan axlarna, så att Fansson fallit framstupa. Sveassor hade d rusat till, sparkat Jansson i hufvudet, och släpat honom till den omnämnda eken, och der hängt honom. Af hans egendom hade Jansson tillegnat sig 3o R:dr, samt någo spik och väf, Å Giötha Hof-Rått har dömt Svensson att för sina brott mista högra hand, balsbuggas och steglas. Af hans egendom skulle gödtgöras de från Jan Jansson röfvade nenningar och varor, samt kostnaderna för C er