ende vi å ena sidan icke finna den omtalta
mannens rättighet till samma fördelar af
staten som andre, minskad deraf antingen
han är rik eller fattig, och å den andra
skulle kunna erinra att en person som utan
några under tiden innehafda offentliga värf
återtagit ett engårg aflagdt adelskap, hvar-
till han i öfrigt kan vara förtjent, likväl
icke företrädesvis kan framställas såsom ex-
empel, när fråga är om de republikanska
iddernas hyllving af medborgare i allmän-
het; — utan att uppehålla oss vid ett så-
dant enstaka exempel, nödgas vi, för att föl-
ja rättvisan, medgilva, alt erfarenheten,
bedröfligt nog, till en icke ringa del rätt-
färdigar Minervas avumärkning. Den skarpa
gränsskillnad som, i synnerhet ifrån Carl
XI:s regeringstid omgärdat offentliga mak-
ten, och öfverle emnat hela statsbestyret äl
Konungens Embetsmän eller vissa privilcgi-
erade klasser, samt den skuggrädsla för en
mera vidsträckt offentlighet, som egt rum
ända till de sednaste åren, har alstrat en
liknöjdhet för de allmänna ärendernas gång
som på ett märkvärdigt sätt uppeubarar sig
dels vid val till sådane tYjenster med lön,
hvilkas tillsättande beror på medborgares
förtroende, såsom Rådmansval i Stockholm
m. m. dels ock deraf, att om någon person
en gång blifvit känd, attaf nit för det all-
männa åtaga sig lönlösa förtroenden, blir
han vanligen så öfverhopad med uppdrag
af alla slag att han kan digna under bör-
dan deraf. Man tycker att det är beqvämt
att på delta sätt få skjuta ifrån sig en hop
omsorger, men vill sjelt icke deltaga deri,
och den som åtager sig förtroendet, kan
stundom få skörda mycket behag och föga
tacksamhet för sin möda.
Med Minervas tillåtelse gifva vi dock der-
före icke vårt Amerika förlor adt. Frön till
ljusare förhoppningar tycka vi oss här oah
der varseblifva. En ökad uppmärksamhet
på alla offentliga värf måste förr eller sed-
nare äfven medlöra en ökad aktning åt dem
som sjelfmant uppoffra tid och krafter för
medborgare. Lifligare håg hos någon hvar
alt förvärfva denna utmärkelse skall också
framkallas, i samma mån som ytrre heders-
tecken af band, titlar eller till och med ett
återförvärfvadt adelskap förlora sitt intryck
på mängden,
Tanot ifrån hvad man enhlot de förra