Astor har 1 detta ändamal aberopat de 9)
OA O—--—— Se
i Tryckfrihets-lagen, hvilka tala om per-
sonliga förolämpningar. Dessa paragrafer
i Ieda dock vid närmare granskning till ett
motsatt resultat. Då nemligen enskilda brefs
kungörande med behörigt tillstånd icke är
i Tryckfrvihets-lagen förbudet, så kan de-
ras utgifvande utan elt sådant tillstånd ock-
så icke förnärma någon annan än den en-
skilda, som egde gifva tillståndet, och sa-
ken följaktligen hörer under den formen,
som gäller för åtal af enskilda förolämp-
ning ar.?
Det stöd Aktor för sin åsigt velat häm-
ta ifrån jemförelsen med 3 S:s 11 mom., der
frågan är att enskilde personer angripas uti
af rycket utkomna skrifter Öc., hvilket
lagrum han anselt vara det enda, emot
hvars öfverträdande åtalet tilihör enskild
part, bortfaller helt och hållet, när man
eftertänker, all Tryckfrihets-lagen har förut-
sett många andra fall, uti hvilka enskilda
förolämpningar kunna äga rum, såsom i
fråga om eftertryck, om falskt begagnande
af någon persons namn såsom författire på
titelbladet till en skrift, med flere dylika
händelser. Hade Ii. E, Grefve af Wetter-
stedt icke ansett sig förolämpad deraf, att
hans bref blifvit tryckta, så hade han ju
icke begärt åtal; men då han avsett sig
förolämpad, så måste denna förolämpning
i min tanka hafva naturen af enskild, helst
BH. E. sjelf icke på något sätt antydt att det
skett i och för hans embete. Det är i öl-
rigt klart, att om Jiof-Canzlers-Embetet an-
af
ser sig befogadt att åtala tryckningen
H. E. Herr Grefve af Wetterstedts bref
blott derföre att ett
blifvit begånget, och
tade någon enskild förolämpning, (i hvilket
fall Aktor medgifver att allmän åklagare
icke egt föra talan); så är samma Embete
lika förpligtadt att stå till tjenst för hvar
och en som begär handräckning att beifra
tryckningen af ett kärleksbref eller hvilken
annan obetydlighet som helst, och jag är
öfvertygad att när detta begväma sätt för
parter att föra rättegång hunne väl blifva
kändt, så skulle snart hvarken Kongl. Svea
Hof-Rätts eller Konghki Nedre Sustitie Revi-
siens alla extra-ordinarie tjenstemän förslå
fel i formen dervid
all det icke innefat-
att prestera ett för behofvet tillräckligt an-
tal Aktorer.?? -
Öfver Svarandens redand i denna
del af målet gjorda invändik jag, se-
dan Aktor nu haft tillfälle deföfver yttra
sig, utbedja mig Kämners-Rältens serskilda
Utslag.
För den händelse att Rätten ändock skul-
le anse offentlig åklagare ega talan i målet,
vill jag följa Aktor i hans deduction äfven
i sjelfva saken, Aktor har här, vid åber
pandet af Tryckfrihets-lagens förbu TR
trycka bref och deposita utan hg
stånd, som samma bref och deposita angå
Om den som ett bref angar, lmnner sig för-
orättad af dess innehåll, såsom angripelse
mot hans person, så eger han ju Tryckfri-
hets-lagens öppna föreskrift, angående sät—
d
tet att åtala personliga förolämpanden till
sitt värn.
Att åter i ett bref vidröra för—
hällanden om en tredje person, hvilka icke
äro förolämpande, kan enligt sunda förnuf-
tet icke blitva föremål för åtal å dennes si-
da. Det kan lika litet hindras tvenne per-
soner att i brefstil afhandla ett ämne, I
hvilket en tredje person vidröres, som så-
dant är förbjudet i en tidnings-artikel eller
annan tryckt skrift af hvad form och be
skaffenhet som helst.
Återstår således ordet tillhöra, hvaråt
Aktor velat gifva den tydning och utsträck—
ning, som skulle enskilda bref icke ensamt
tillhöra den som fått dem. Utan att i all-
mänhet bestrida Aktors härvid yttrade vac-
kra tanka att genom brefvexling uppkom-
mer ett moraliskt bolag, kan jag dock icke
utsträcka slutföljden- deraf så långt som
han. I detta fall har jag lagen på min si-
da, som tillåter att bref kunna begagnas
för offentligheten, då deras kungörande tarf-
vas för upplysning vid något rättegångs-
mål. Hvartöre skall det då icke vara til-
låtet tänka sådana händelser, äfven 1 staten,
då kungörandet af enskilda bref de der rö-
ra offentlig ga ämnen, kunna vara af vigt
ochnytta ; I allmänna lifvet inträffa ju dag-
ligen förhållanden, i hvilka man icke drar
j betänkande att offentligt berätta hvad man
hört af en person emellan fyra ögon, då
detta angår allmänna ärenden och icke va-
rit yttradt under serskildt villkor af för-
troende. Det tillkommer i öfrigt icke mig
att ingå i någon utveckling ar en annans
motiver, dem jag lika litet som Aktor är
befogad alt känna eller bedöma. Det är
för sakens utförande hog att utreda dess ju-
ridiska beskaffenhet, cenligt Pryckfrihets-
lagens ordalydelse, den jag sjelf hört
H. E. Herr Grefve af Wetterstedt, i egenv-
skap af Representant äberopa såsom enda
rättesnöret för de deruti förekommande lag—
buds tillämpning, för hvilken alla morali-
ska afseenden, likasom i allmänhet alla con-
siderationer böra gifva vika.?
TI anledning häraf vågar jag ock påstå
alt ett bref icke kan tillhöra vågon avran
än den, till hvilken det är adresscradt,
och jag kan icke begripa huru någon vill
sätta i fråga att cn annan möjligen
kan vara egare till ett bref, än den,
hvars namn står på utanskriften. — Bref
skvifvaren kan, när den förre erhållit dit
icke enligt lag återfordra detsammoa.
Aktor har äfven sökt ett stöd uti 5 4 G
mom, Tryckfribets-lagen, som handlar om
Författarens eganderätt till skrift; men häör-
vid begålt en oriktig citalioo. I Tryckfri-
tills ) bets-lagen står nemligen, enligt hvad jag
får äran förevisa, icke: bh varie skrift vare