vSsSf9 ML ARR fy Me kraftlösa genom underlåtenheten att bevaka deras efterlefnad , intill dess de slutligen upphäfvas. Sådant bar i allmänhet motivet varit till lagförändringar och sådant bör det vara. Denna grundsats att tiden kan gå framom lagbuden har gillats af en auctoritet, som jag förmodar att Aktor icke lärer jäfva, nemligen Konungen sjelf, hviken i sitt tal på Rikssalen vid Riksdagens afslutande 1830, sedan han vidrört frågan om den allmänna lagens förbättring, yttrade: att folken under bemödandet att förhbältra, böra stödja sina åtgärder på tidens långsamma gång och hämta sin upptysning af det förflutnas erfarenhet. ?I öfrigt kunde jag i detta afseende åberopa flera lagbud, hvilkas upphälfvande, såsom föråldrade, varit föremål för motioner vid Riksdagarna, såsom: straff af halsjern för sopors utkastande; gatulopp för vissa förbrytetser mot Stockholms Stads Äuctionsreglemente , lifsstrajj för smädliga uttryck emot Rikets Rad, som ännu finnas i allmäånna lagen m. fl. Det åberopade exemplet af kungjorda diplomatiska handlingar uti skriften: historisk tafla Öfver Gustaf IV Adolphs scdnuaste regerings-år, har Åktor velat jäfva på grund af sin uppgifna enskildta sunskap att dessa handlingar blifvit tryckta med vederbörligt tillstånd. För att gifva full trovärdighet åt denna försäkran, borde någon resolution angående besagde tillstånd hafva blifvit företedd; men sådant har ej skett. Då i alla fall någon sådan ofåciel stämpel icke finnes å sjelfva arbetet, så är det lätt förklarligt att denna omständighet kuunat hos OD. EB. Herr Grefve Adlersparre grundlägga den af honom yttrade tanken, att regerings-andan och tids-andan i förening gått framom lagbudet. Detta är allt hvad jag anser af nöden att yttra i ett redan förut af H. E. Herr Grefve Adlersparre sjell så tydligt utveckladt ämne. Jag har derigenom äfven besvarat framställningen om godtiyckets sältande i stället för lag, hvilken endast kan hafva afseende på det juridiska af handlingen, derutinnan min hufvudman redan sjelf gålt Aktor till mötes, men icke på act moraliska, hvaröfver, om icke allmänheten, åtminstone en eftertid måste anses berättiad att blifva den sannskyldige domaren, tockholm den 27 Juli 183. Å HE. Herr Grefve Adlersparres vägnar L. J. Hjerta, enligt fultmakt,? och den andra på följande sätt: Till Stockholms Stads Välloflige Sämners-Rätt. Uti härhos återställda påäipnelser emot H. E. Herr Grefve Adlerparres förklaring uti tryckfrihetsmålet anående kungörandet af 3:ne bref från H. E. err Grefve af Wetterstedt i skriften: handingar hörande till Sveriges äldre, nyare ch nyaste historia, bar Aktor sökt undanrödja UU. E, Herr Grefve Adlersparres inändning att detta åtal tillhörde H.E. Herr refve al Wetterstedt enskildt, men icke j