(Forts. e. a. g. DEN DUBBLA JAGTEN. (efter Beranger) Friskt! till din Jagtpaik, muntra jägar, Ditl lösta koppel ren slår ann; Hurra! hurra! hejsan! hejsan! Men vet du väl, hur Astrvild plägar? Jo, i ditt hus, der jagar han. w Hurra! hurra! hejsan! Flyg kring i dina lundar gröna, Med glada bröder, långt från stan! Hurra! hurrva! hejsan! hejsan! Men hos din fru, den unga, sköna, Mer än en krvypskytt skådar man — Hurra! hurra! hejsan ! Se, hjorten storma vill sitt stängsel! Blixt! pang! ett skott, der ligger han! Hurra! hurra! hejsan! hejsan! Men älskarn i sitt ljufva fängsel Trifs väl, der dörin på glänt han fann — Hurra! hurra! hejsan! Det arma djur om lifvet tigger, Men du dess suck ej höra kan För ett hurra! hurra! hejsan! Så ock din fru, i själtåg ligger; Dock småler hon, den tjuserskan Hurra! hurra! hejsan! Från ditt gevär en kula susar, Och bjorten tumlar på sin plan; Hurra! hurra! hejsan! hejsan! Men jägarn, som din hälft förtjusar, Med sockergryn sin önskan vann; Hurra! burra! hejsan! Du med ditt byte dig belastar Och vänder hem, som du är van, Hurra! hurra ! hejsan! hejsan! Då, ut med seger älskarn hastar, Och in med hjorthorn fruns herr man; Hurra! burra! hejsan!