(Forts. e. a. g.
DEN DUBBLA JAGTEN.
(efter Beranger)
Friskt! till din Jagtpaik, muntra jägar,
Ditl lösta koppel ren slår ann;
Hurra! hurra! hejsan! hejsan!
Men vet du väl, hur Astrvild plägar?
Jo, i ditt hus, der jagar han. w
Hurra! hurra! hejsan!
Flyg kring i dina lundar gröna,
Med glada bröder, långt från stan!
Hurra! hurrva! hejsan! hejsan!
Men hos din fru, den unga, sköna,
Mer än en krvypskytt skådar man —
Hurra! hurra! hejsan !
Se, hjorten storma vill sitt stängsel!
Blixt! pang! ett skott, der ligger han!
Hurra! hurra! hejsan! hejsan!
Men älskarn i sitt ljufva fängsel
Trifs väl, der dörin på glänt han fann —
Hurra! hurra! hejsan!
Det arma djur om lifvet tigger,
Men du dess suck ej höra kan
För ett hurra! hurra! hejsan!
Så ock din fru, i själtåg ligger;
Dock småler hon, den tjuserskan
Hurra! hurra! hejsan!
Från ditt gevär en kula susar,
Och bjorten tumlar på sin plan;
Hurra! hurra! hejsan! hejsan!
Men jägarn, som din hälft förtjusar,
Med sockergryn sin önskan vann;
Hurra! burra! hejsan!
Du med ditt byte dig belastar
Och vänder hem, som du är van,
Hurra! hurra ! hejsan! hejsan!
Då, ut med seger älskarn hastar,
Och in med hjorthorn fruns herr man;
Hurra! burra! hejsan!