ägna hela sin uppmärksamhet på tidningen, — Jag tror ni är ett slags vis . . ... Ni tar säkert hjertlig del i de nyheter denna förkunnar eder om edra vänner och grannar? — . . Men ni röker som en barbar: det är bara den här förargliga pipan som förorsakar hela er distrvraction. — För andra gången låg pipan i många bitar på golfvet. Utan ett taga minsta humör, och utan att det minsta förändra sin min, älnöjde sig den så kallade skolmästaren alt förnya sin förra begäran: Kypare .. .en ann? pipa. — Hvilken vacker röst! Min goda man, ni hav antingen en engels eller en djefvuls tålamod; jag skulle vilja ge bra mycket för att få se er ond; det skulle innerligen roa oss. Du sscc En gammal stjernprydd Major, med en af dessa ädfa Tyska fysionomier, hvarest öppenhet, sanvt mod och rättskaffenhet så tydligt äro utmärkta, och som äfven var i sällskap med öfversittaren, steg nu fram till denne och sade sakta, men dock så högt att de närmaste kunde höra det: Ni bär er åt emot denna främling, liksom ni vore mindre vetande, och som en narr. Jag låter er härvmed vela alt delta icke mera roar mig. Edra kamrvaters frumfasiga glädtighet ökar ioin förargelse, och öfverröstar knappt det sorl af ovilja det öfriga sällskapet tillkännagifver öfver ert uppförande. Sluta derföre, jag tycker det nu kan vara tid dertill.? Sedan han sagt detta, vände han hoBOM FYySgEen och gick in i ett angränsande ram, Ull bvilket han snart åtföljdes af de öfriga kamraterna, hvilka med ohämmadt skratt ölverröstade hans förebråelser. Placerade omkring ett grönt bord, satte de sig att spela. Den unga oförskrämda, som endast af sina kamraters högljudda löje påmintes om sin bjeltedat, vann betydligt. Men en timma hade knappt förflut:t förrän den svarte mannen inträdde i spel-rummet, palkades bonom, klappade honom sakta på axeln och begärde att få tala några ord med honom alsides. — Licutenanten hetraktade bonom med förakt öfver axeln, utöste några bonumols, och skrattade honom midt i ansigtet. Herr Eieutenant, sade den svarte mannen, jag är ingen skolmästare, som ni bar behagat kalla mig; jag bar den äran alt vara commenderande capiten i Hans Maj:t Konungens af Biitannien tjenst. Ni har förolämpat mig, och jag fordrar derföre en lysavde upprättelse; ni är skyldig mig den, och jag hoppas att pi icke afslår nun begäran; I annat fall skall jag nog veta att ändå förskaffa mig den. I morgon bittida, klockan sju, väntar jag er här. Bevåpna er med pistoler.? Vår hjelte hade under detta tal stigit upp och ömsom rodnat och bleknat. Han svarade med ingevling annat än en djup huoning, af fruktan säkerligen att hans