til
m—ee -— I ——
Införes på begäran.
Söderhamn der 22 Julii 1831.
I Stockholms Dagblad och N:o 155: för
den 13 innevarande Juli har, under rubrik
at Helsingland, blitvit, utom den nog
sanningslösa berättelsen, om missväxt på
Rågsädet öfver hela Helsingland, äfven till-
vitelse gjord Söderhamns Handlande: att
Sädespriserne dageligen stigit, derigenom att
alla förråder från de förra åren voro med-
tagna och Köpmänren illa försedde icke
blott med Spanmål utan ock med Sill och
Strömming, hvilka nödvändighetsvaror de,
under 2 a 3 månader, icke haft att Lill
Landtmannen afyttra.
Ehuru Spannemåls-förråderne blifvit förl.
j vårtid mer än vanligt, emot de föregående
åren, tillitade; voro vid derom anbefallda
undersökningar, de Handlande ändock d. 18
sistl, April försedda med 4535 Tir Råg, 337
T:r Korn, 130 F:r Malt och 335 T:r Ärtor;
och hade deraf d. 13 Majt, innan Sjöfarten
började, ännu i behåll 206 Ti:r håg, 230
T:r Korn 85 T:r Malt och 35 T:r Ärtor;
hvarefter, för Handlandes räkning, ej min-
dre till den 11 innevarande Juli med åt-
skillige Fartyg hemkommit.r,199 T:r Råg,
1,204 Pier Korn, 391 Tr Malt, 63 T:r Ar-
tor och 1,664 T:r Salt, än förrådet redan
den 17: Junii, utgjorde 615 Tir fRåg, 65535
T:r Korn, 195 T:r Malt och 50 T:r Artor,
då de Handlande, oaktadt sina dryga in-
köpspriser, gaf Länets vördade och om Lan-
dets väl sorgfällige tHöfdinge löfte, att till
slutet af samma månad lemna åt Allmogen
Rågen till 18 Ridr och Kornet till 16 R:dr
Ros. Tunnan; hvilket löfte sorgfälligt efter-
kommits; äfvensom, utom den Strömming
hvilken sedan Sjöfarten började, Stadens fi-
skare aflåtit till Allmogen och de Handlande,
desse sednare ock från andra orter försett
sig med 2067 Tr Strömming och 185 Tr Sill.
Då de vu andragna icke äro nägra god-
tyckliga, utan med sanna förhållanden en-
liga uppgifter, som med intygander al We-
derbörande Auctoriteter kunna styrkas; och
då vägran till Utborgningar åt dem, som
sig derom bebagat anmäla för alt betala när
dem lyster, icke lärer kunna -häpföras till
bristande tillgångar; så hoppas mun nog-
samt härutaf kuvna skönjas, atticke alls
någon och ännu mindre föreburne tvåa tre
månaders brist i Söderhamn varit på ifrå-
gasatte nödvändighetsvaror; utan lärer den
beställsamme Anonymen, som synes åtaga
sig hela Helsinglands sak, hafva någon an-
nav ordsak till sina endast emot Söderhamns
Köpmän riktade ogrundade bittra och all-
män credit störande anmärkningar; men vid
sina emot dem gjorda fordringar om han-
delsskyldigheters uppfyllande, likväl befva
DUELLEN.
Då freden i Tilsit, 18038, satte en gräns
för den store mannens eröfringar i Tysk-
land, och Europas folk tillätos ett ögon-
blick lemta andan, återförde det, genom
sitt blodiga krig med Frankrike, utmatta-
de Preussen sin armd, och åter försatte den
på fredsfot.
Flera Preussiska officerare hade permis-
sion och vistades i Hamburg. De kommo
ofta tillsammans för att gemensamt njuta
af militär-lifvets omvexlande och talika
nöjen,
Uu första dagarne af September, hade
sex af. dem ätit middag tillsammans, och
mera än en gång smakat och beprisat vin—
gudens skänker. - Vid nattens inbrytande
begåfvo de sig till Börs-kalffchuset, det för-
nämsta i staden, och ännu uppvärmde af
vinets ångor, inträdde med bögljudt bul-
ler i salen. Den yngste af den glättiga li-
gan, Liculenanten Baron V ...s., 23 år
gammal, rik och af ett vackert utseende,
men pållugen, framfusen och obetänksam,
märkte att en ensam man, liten till vexten
och svartklädd, som satt vid ett sercki!dt
bord, och med den venstra handen höll
en tidning och med den högra en kritpi-
pa, icke det minsta brydde sig om deras
bullrande ankomst, Tvitfvelsutan stött öf-
ver denna Hiknöjdhet, hvilket han ansåg
härleda sig af förakt, närmade han sig he—
nom, 1 afsigt att hämnas. Då han kommit
till honom klappade han honom helt för-
troligt på axeln och sade, med ett ironislt
smålcende: Si! god afton lilla skolmåsta-
re. — Den svartklädde mannen upplylie
ögonen, fixerade några Ögonblick den okän-
de frågaren, vände sig åter till sin tidning
och fortfor att läsa. Förb-- mig han sva-
rar något. .. . Hör! min tysta herre,
hvarföre svarar ni icke? .... AL! jag
förstår: det är pipan som är orsaken. Na
väl, den saken skall jag väl hjelpa . . . .7
I ögonblidket låg pipan sönderslagen på
sollvet . ... Den unga hjelteas följesla-
gare yttrade med: hösljudda skratt-salfvor
sitt bilalls Utan att förändra en min, vän-
de sig den förolämpade till källardisken och
. , . 22 anar I : -
ropapet kypare. ss 2 EN ANN Pipa.
— NA ävdtligen, utbrast Lieutenanten,
öppnade han sin mun.? Den ohekaute er-
höll ev ny påtänd pipa, och fortfor med
sin lektyr, som om ingenting hade passerat.
— Från hvilket land är ni? — . . Hvilken
by får hugna sig af edra lysande kunska-
per? - vo. Jag tror pi har svuvit på att
ol. Ae 2 Ana 2 2 ;
1Cie svara på mina frågor. Den tillfråga-
de upplyfte härvid ännu en gång hufvudet,
betraktade hounim, drog två starka drag ur
? 2
så
sin pipa, förde derefter långsamt öceven