JAA OLIV ILT IUI y LU UL Aa to RA Via IL 2 ill Jot il
af Coburg, eljest så blyg, så fruktande, så
starkt fästad vid det lysande otiuni han
njuter i sitt adoptiva fädernesland, samtyckt
att blifva en helt annan menniska, för nöjet
att styra ett land, som ieke på många år
skall förmå hemta sig efter de hvälfningar
det nyligen undergått, och der frön till
nya revolutioner finnas i öfverflöd; detta
inflytande måste i sanning vara mäk-
tigt, när han vågar bestiga en thron, hop-
förd på flygsand, blottställd för alla factio-
ners anfall, och snart sagdt utan försvar mot
sina naturliga fiender Holland och Preussen.
Men på Börsen vet man ganska väl att,
hvilka än de politiska band må vara som
för närvarande lästa Frankvike vid Eng-
land, skola likväl alltid Frankrikes interes-
sen och Engelsmännens vara hvarannan mot-
salta, och att vi ej hafva något godt att
vänta af granskapet med så slipadt folk.
Handelsinteresset har selt frågan från dess
rälta synpunkt. Det är icke mera fruktan
för oroligheter, föranledda af Congressens
möjliga beslut, utan den nu fallt stadgade
ölvertygelsen att vårt interesse alldeles blif-
vit till spillo gifvet uli Belgien, som för-
orsakar detta för erediten så menliga miss-
troende.
Sir Edvard Codringtons eseadre, hvilken
såsom det berätltas, styr kosan åt Schelden,
tyckes antyda alt Evgland är på vägen alt
medelst en demonstration understödja Bel-
gicns underhandlingar med Holland. Under
tiden lägga Preussarne garnison 1 Worms,
öfversvämma Rbens stränder och ställa
upp sig bakom Maynz. Österrike uppställer
sina armä-corpser så, att det vid första till-
fälle kan behandla Schweitziska neutrali-
teten ungefär som Preussen skulle behandla
den Belgiska, och den älskvärda enighet,
som råder mellan dessa båda stora makter,
visar sig uti full glans vid Polens gränser,
der de till och med ej bry sig om att ens,
som man säger, sauvecra apparenserna. Det
midt i Belgien nedkastade Engelska Vice
Konungadömet, kan sålunda intrassla con-
tinentens angelägenheter på det sällsamma-
ste vis — Hittills voro intressena derstädes
temligern klart och bestämdt skiljda. På
ena sidan såg man Frankrike och den re-
volution det representerar, stödjande sig på
Polen och Belgien, och färdigt att förr eller
sednare gripa till vapen för cessa båda län-
der; Tysklands och Italiens constitutionella
interessen var det äfven Frankrikes sak att
skydda, när tid blef (och denna kunde ej
länge uteblifva). På den andrå hade man
Preussån, Österrike och i bakgrunden Ryss-
land, som redan anföll oss i Polen, och
emedlertid ej sparade hotelser. En sådan
sakernas ställning kunde slutas med ett o-
fantligt, förfärligt krig; men fredens bi-
behållande var icke omöjligt, serdeles om
Franska styrelsen under det den visade fast-
het emot ovinionens viterlioheter. Hå sam-