rike, åtminstone temporärt, råkat gifva dessa klagomål ökad vigt. — Fransmannen måste med serdeles missnöje se detta sin Konungs handlingssätt, shuru deras högmod afhåller dem ifrån att yttra det med all den publicitet, som deråt kunde gifva vigt, inom landet. Ludvig Philips fel är en föga passande böjelse för, kunglig glans och prål, och en kärlek till penningen, som olyckligtvis synes blifvit ökad i samma mån som bans rikedom tilltagit. Huru lätt vore det likväl för honom att återvinna sina undersåtares aktning, om han ändrade sig i dessa båda fall, och huru många goda egenskaper eger han ej i öfrigt, som göra honom förtjenta af deras aktning och tillgifvebhet. — Han bar kämpat för dem och med dem i fribetens strid, och då nationalrättioheternes heliga fana : nyo uppvecklas, skall man se Ludvig Philip, i spetsen för sitt folk, strida med samma nit som vid Jemappes och Valmy, och Jifvad af samma tänkesätt som så ädelt lifvade honom då. Det fattas honom något sådant för att lägga I full dag de lysande sidorna af sin caräcter, och tillbakakasta i skuggan allt hvad man möjligen kan förebrå honom.