Utgifvarens förut af Rätte
CI Idi CI LlCL OM tad Lita Ja
de föregående delarne, och med anledning
af det ställe i tryckfribetslagen (4Å49 mom.
som tydeligen angifveratlt flere delar kunna
förstås under ordet skrift, hvarföre också
serskild namnsedel för hvarje häfte icke är
af nöden, ansåg jag, när äfven denna femte
del åtalades, icke för mig behöfligt att före-
visa någon ny namnsedel, utan åberopade
kända skriftliga
åtagande af författare ansvaret, med tillägg
af den begäran att, i händelse detsamma
icke skuile anses tillfyllest, Rätten då endast
måtte lemna mig så stort anstånd med må-
let, som tiden för posternas fram- och åler-
JM UL I dT LUC
gång till och ifrån IH. Ex. Herr Grefve
Adlersparres hemvist, då jag wille från
JTlans Exellence irförskaffa ett specielt
för den ifrågavarande femte delen utsatt er-
kännande, eller i annat fall sjelf stå för-
fattare-ansvar. Då tryckfrihetsmål betrak-
tas såsom brottmål, uti hvilka det efter
mitt begrepp måste vara Pomstolens pligt
att tillse, det den verkligen brottslige, men
icke en oskyldig varder straftad, hvilket
dessutom innefattas i den förbindelse hvarje
Domare uti sin ed, vid Gud och hans hetli-
ga Evangelium åtager sig, all icke den
saker göra, som saklös är, tj heller den
saklös, som saker är, kunde jag icke fö-
reställa mig, alt en så billig och för sakens
fullständiga upplysning nödvändig begäran
skulle möta något hinder. Båda delarna
afslogos dock, så väl giltigheten af det äl-
dre, förut antagna, utgilvarens erkännan-
de, som det begärda anståndet, och jag
förklarades skyldig, att ensam stå författare-
ansvar, på den grund att jag icke hade
ramnsedel. I sammanhang
saltes skriftvexligen i målet att företagas 3
dagar derefter. k
Oaktadt Rätten sålunda hade ansett mig
icke hafva fullgjort, i egenskap af Boktryc-
kare, hvad Tryckfrihets-lagen föreskritfver
om namnsedels uppvisande, föreställde jag
mig att beslulets ändamål vore att uppfyl-
la. Tryckfrihets-lagens föreskrift, och att
Rältens mening sålunda icke eller kunde
vara, alt med flit vilja gifva samma beslut
en större utsträckning, än med samma
Tryckfrihets-lag öfverensstämde , än mindre!
att genom dess tolkning kunna upphbäfva
och förhindra tillämpningen af Tryckfri-
hets-lagens klara ordalydelse. Jag tänkte
derföre: I Tryckfribets-lagen står: Un.
derlåter Boktryckare att uppvisa wamnse-
del, — -— stånde han författare-ansvar,
så framt ce Författaren sig sjeljmant hos
Domstolen tillkännagifver. Om nu således
Hd. E. Herr Grefve Adlersparre tillkännagiu-
ver sig inför Kämmnärs-HRätten, serdeles om
detta sker innan ännu någon skrilivexling
VW
a
öv börjad, så bliv jag befriad från svaromå-
let, enligt Rätteos redan förut a afseeude
på 3:dje och 4:de delarna anta
afi NB mom. Jag
och erhöll med omgående
bot erkännande att HH EK. Orefve
sna
skret Gerföre samma dag,
post ett skrift-
Adler
härmed ut-.
tillämpniag i
JULLE, I BHAHUTINIt IUILL AMLULALIUL OA UITIB
)
ULLA
innas icke höra till saken. Jag bör till
rättvisans och lagskipningens heder i mitt
fosterland tillstå, att jag aldrig förut hört
omtalas ett dylikt exempel. Att i brottmål
vägra den anklagade att framföra hvad han
äger andraga till ådagaläggande af sin oskuld,
kan icke öfverensstämma med den tankan:
att man lefver i ett fritt samhälle, saken
a som helst; och
oo
måtte vara huru ring
ehuru jag visserligen vill antaga, att:
Kämners - Rättens handlingssätt icke här-
leder sig, af argt uppsåt, tror jag Hkväl,
att det i så hög grad strider emot den
anda som uppenbarar sig i hela den Sven-
ska lagen, och emot de första grunderne af
rättegång i brottmål, att en Domare, som
med slikt fel beträdes, icke vidare bör, för
samhällets och medborgares säkerhet få med
domareärender sig befatta.
Jag förutser att Kämners-Rätten torde,
såsom förklaring öfver sitt förfarande i den-
na omständighet, uppgifva, det ändamålet
med mitt anförande icke kunde vinnas, cnär
Rätten hade redan förklarat mig böra slå
författare ansvars; men detta kan icke ur-
sägta Rättens vägran att låta mig få an-
draga till Protokoll allt hvad-jag sjeli ä2de
att förebära till min oskuld, Jag är i alla
frali öfvertygad att om jag då icke Plifvit:
genom maktspråket hindrad att ingifva Hr
Grefve Adlersparres skrift, så hade Rätten
icke kunnat undgå att derå göra afseende.
Då tryckfribetslagen omnämner undautaget:
så Jramt utgifvaren sig icke sjeljnmant
tillkännagifver, så måste deri äfven ligga
någon mening; men en 3 ICKE
finnas, utan en anptagen möjlighet för Ut-
givare, alt få tillgodonjuta denna rättig-
bet enligt tryckfriketslagen; och en sådan
möjlighet att tillkännagifva sig såsom Ut-
gifvaret hos domstolen, kan jua omöjligen
existera, innan Utgifvaren varit i stånd alt
få kunskap att åtal är ankängigt emot den
utgifna skriften, hvilket åter icke kan ske
förr än inom den kortaste möjliga tid ban
derom kan blifva underrättad af Boktrye-
karen, till hvilken åklagaremakten i första
hand håller sig. Om man med denna, icke
blott sannolika, utan äfven som jag vågar
iro, tydeliga och obestridliga slutledning of
tryckfriketslagen , hvilken icke
nägon tfolkmrug, utan den mest strän
giska nödvändig
mening kan
innefattar
ga lo-
het, till hvilken man, utan
alltför mycket användande af det från
tryckfrihetslag och grundlagar I allmänhet
olyckligtvis bannlysta sunda förnuftet , må-
ste komma endast med ledning at sjelfva
ordalydelsen; om man, säger jag, härmed
TT den motsatta conseqvensen af Köm-
10
ners-Rättens bandlingssätt, så vågar jag tro,
att desse Kämners-Rättens beslut skola före-
komma livar och ev,äfven den west lurna,
srvanskare, såsom en både obillig och ovätt-
vis förlyduing af tryckfrihetslogens ord,
och en sränkning af Nommaens plict att
skydda ten oskyldiga: en pligt helig
och Eka njödvåä It RAM Åemn Att fota IE nn
i
bila
; Ika