varder ogillad, är att mig vägrades anföra
serskildta besvär emot det beslut, hvarige-
nom jag ålades stå författare-ansvar, ehuru
det påtagligen utgjorde ett hufvudsakligt be-
slut, och ehuru tryck frihetslagen tillerkän-
ner parter i tryckfrihetsmål alla de i all-
männa, lagen medgilne rättegångsförmåner,
med undantag af rättigheten att inställa sig
genom fullmäktig; hvarföre ock 16 Cap. 3
s Rättegångs-Balken bordt tagas till grund
i fråga om min rättighet att söka ändring
i Domstolens Utslag på min begäran om
H. EF, Herr Grefve Adlersparres inkallande.
Sluteligen får jag äfven till den Högl. Kgl
Hof-Rättens högt upplysta pröfning hem-
ställa, huruvida saken icke bordt handläg-
gas af ena Jury. Tryckfrihetslagen säger:
PLagligheten af åtalade tryckta skrifters in-
nehåll skall hädanefter alltid pröfvas af en
Jury — — ——, och på ett annat säger den
att till denna Jury skall fre mställas, såsom
föremålet för dess bedömande, följande frå-
ga: Är skriften brottslig efter det lagens
rum åklagaren åberopat? Samma fråga har
fPaomstelen likväl här företagit att sjelf be-
svara, då den utan Jury förklarat femte
defen brottslig emot den I som förbjuder tryck
mingen af vissa handlingar. Såvidt frågan rörer
den omständighet. huruvida brott är begånget
emot någon Ä i Tryckfrihetslagen (med un-
dantag af de serskildt uppräknade ordnings-
målrn, bvilka alla angå underlåtne före-
skrifter, icke positiva förbrytelser) så inträf-
för ju alltid den händelsen, att ett yttran-
de skall gifvas i anledning af skriftens in-
nehull, detta innehåll må bestå, antingen i
Handlingar, bvilka åklagaremaktan anser
updantagna från offentligheten, eller i ut-
tryck som strida emot uppgifna lagbestäm-
melser.
Jemte det jag, på grund af hvad här of-
van blifvit anfördt, anhåller om ändring
och upphäfvande af Kämners-Rättens beslut,
an.er jag mig böra vördsamt yrka, det hond-
lingarpa i målet må till Advokat-Fiskals-
Embetct öfverlemnas, för att emot de Käm-
ners-Rättens Ledamöter som i beslutet del-
tagit, Hr Lagmannen Lindbergh och Herr
Häradsböfdingen Tempelman, å embetes väg-
rar föra den talan, som deras handlingssätt
synes mig i så hög grad påkalla. — Stock-
holm den 22 Julii (831.
L. J. Hierta.