då jag vet huru obestämd gränsen någon gång kan förefalla emellan den juridiska och moraliska öfvertygelsen, torde jag icke böra uraktlåta, att i de delar, som saken angå, till besvarande upptega hvad vederparten sålunda andragit, dervid jag wvillinför Domstolen söka vederlägga hvad han, begagnande det öppnade tilliället, till allmänheten framställt. Svaranden jemför, som det vill tyckas, icke på skämt, stadgandetl om undantag för Stats-Rådets och Hemliga Utskottets öftverläggningar samt Ministerielle förhandlingar från den i allmänhet erkända offentlighets-princip, med den af försvunna tidehvarfs hårdhet och vantro-utli 2 Cap. i S Missgernings-Balken stiftade, men till följd af den stigande upplysningens kraf nu mera upphäfda lag; och han vill synas hysa den öfvertygelse att samma upplysning horde hindra tillämpningen af det förra stadgandet, likasom den fordom skall hafva gjort det sednare overksamt. Att en icke upphäfven lag varit overksam annorlunda än genom Konungens mellankommande nåd, vill jag icke tro; och jemförelsen torde här vara desto mindre lämplig, som hvarje medborgare lätteligen lärer inse vådan för ett sanmihälles bestånd, om allt hvad i StatsRådet eller Hemliga Utskottet yttras och beslutes, om allt hvad med främmande makter underhandlas och afgöres, skulle utan inskränkning komma till allmänhetens kännedom. — Ostridigt blir det i alla fall att ett sådant förhållande, om än tänkbart 1 theorien, är rakt stridande mot både ordet och andan af våra gällande grundlagar, hvilka likväl, i fråga om rättigheten alt få del af allmänna handlingar, göra vida mindre inskränkning än någon annan hittills känd lagstiftning. Vidare har svaranden såsom en anledning till sitt åtalade förfarande åberopat exemplet af offentliggörandet utaf de handlingar, uf enahanda egenskap med de af honom utgitnc, hvilke åtföljde den Historiska Taflan öfver fi d. Konung Gustaf IV Adolfs sednaste regeringsår. Till undanrödjande af denna anmärkning, får jag nämna, att, enligt de upplysningar jag derom vunnit, desse bandlingar varit utgifne med och icke utan vederbörandes tillstånd, hvadan naturligtvis icke någon fråga om åtal emot deras jutgifvare kunnat uppstå. Svaranden har äfvemledes fästat sig vid det förhållande, ut införandet, som han säger, ?på prof, i 3:dje delen, af cn depeche från då varande Engelske StatsMinistern Carning till Svenske Ministeru i London, icke förr än på samma gång som. 4:de delen blifvit åtaladt; hvaraf han funnit sig befästad i sin öfvertlygelse att Regeringsandan och -Tidsandan gemensamt gått framom lagbudet, — Det tillkommer icke mig att undersöka de skäl som bestämt valat Af ei lan fööan ankar skans dboos mo oo TA