längesedan, ej skulle förmått sig att tro — somt att en afgörande katastrophe alltjemt hälles för oundviklig. I detailler inlåta sig I aldrig dessa bref, af fruktan att avctoriteI ternuc möjligen kunna låta öppna dem, och, i fall invehållet misshagar, förstöra dem. Hvad som emedlertid kan anses såsom fullkowligt gifvet är, alt öarne snart sagdt utan undantag, tillbakaskickat de Eparcher regeringen skickat till administratorer, och sålunda tills vidare factiskt, helt och hållet, söndrat sig från Presidenten. De bestrida honom rättigheten att efter egen vilja styra Grekland. De anse honom vara kallad att skydda statsförfattningen och att på allmän rält och frihet grunda ordningen, men icke att göra dessa sig och den af. hans anhängare bestående Senatens vilja och hugskott undeirdåniga. Endast en Nationalförsamling kan numera återställa lugnet. Att han ofördröjligen sammankallar en sådan är det enda man för ögonblicket af honom fordrar. Hvar och en skulle utan knot underkasta sig denna representant förenings beslut och jemväl alla Presidentens, så vida de grundades på Nationalförsamlingar, eller blott utgjorde en. verkställighet devaf. I denna anda talar äfven den tidskrift som nu i Hydra utgifves af den bekanta Polizoides, och bär namn af Apollon. Några strödda numror af denna tidning hafva ävländt hit. Landets tillstånd liknar det som icke längesedan egt rum i Schweitz, och det skall blifva Greklands President lika omöjligt att upprätthålla ett om också välment och i bösta afsigt infördt enväldigt sgystem , som det var omöjligt för Rådet i Bern att skydda Aristocratiens privilegier emot landets enhälliga fordringar. Önskvärdt vore att Grefve Capodistria snart och rältsenligt gilfver efter, så att han kan förblifva mästare öfver rörelsen3 eljest kommer, gevom ett envist motstånd å hans sida, Grekland att undergå svåra politiska skakningar, och kanhända att slutligen upplösas i små styckade stater. Från Azthen äro underrättelserna tillfredsställande. Turkarne hafva utrymt Akropolis, bortfört och sålt allt artilleri och annan krigsredskap. Ingenting finnes der numera utom gamla och nya ruiner, seklers rykte och heliga. minnen, som tjenat stället till skydd, till och med under Turkarnes herravälde. Dessa, Atticas fordna Herrar, aftåga nu i den mån de hinna försälja sina egendomar, olivplantager och trädgårdar. En del qvarblifver ännu och bebor, tillsammans med Greker och främlingar, ruinerna ef den förstörde staden, jemte landet, som nu åtnjuter det djupaste lugn. Lånderiernes försälinino oår raskt och väl Alla cl Anon FP ———————— OL ——LN Lr ——!-zeeuwmm-llEmEireeoeo— —e——— i — — — —