ennar , att Ingen ack at laättigmedien sall PNaLttpc
användas än till understöd och uppfostran af min-
deråriga barn, som utgöra samhällets bopp för
framtiden, och hvilka naturligtvis icke böra kän-
pa -nägot aunat tvång än det, som kan till det
goda bereda denna deras framtid, så ser jag in-
gen annan utväg än att såsom vilkor för uppta-
gande af barn till fattigvård föreskrifva, att de
måste för tiden skiljas från föräldrarne , antingen
desse äro gifte eller ogifie. Fattigvården får sa-
ledes icke vidare att skaffa med föräldrar som äro
arbetsföre, deras faltigdom må vara buru stor och
erkänd som helst, än att inskränka deras frihet i
att motarbeta församlingens bästa. De komma
jemte alla socknens arbetsföre lättingar af båda
könen under eo gemensam klass, som ingenting an-
nat hafva att fordra än sträng rättvisa. De må sc
sig om huru de kunna, för egna personer. Ingen
eger rä!t tvinga dem afstå sina harn; men endast
under det vilkor, att de frivilligt afstå allt för-
äldravälde öfver dem, kan fattigvården taga bar-
Den i sitt hägao.
Dessa barn utgöra den ena klassen af underbålls-
hjon. Vi skole afbandia derom sedermera; men
dessförinnan mäste vi tillse buru vi kunna blifva
qvitt föräldrarve, eller den klassen af fattige som
vå ieke kunna bjelpa, men öfver hvilka vi måste
vålla en allvarsam uppsigt. Vi mäste tillen bör-
an detta års höst, om förlaget antages, och sedan
hvarje år minst en gavg, vid tillfälle af husförhö-
ren eller mautalsskrituingen , källa en ordentlig
mönstring öfver alla torp, backstugor och nästen,
äfvensom öfver deras iuncvånare; mnogare än hit-
tills kunnat ske, i ordentliga rullor anteckna allt
hvad om dem kan vara att anmärka, för att kan-
na gifva församlingen om dem en nopgrann un-
derrättelse, Derefier mäste Fattigvårds-Dircktio-
nen, med eller utan samverkan af egaren till den
jord som af de fattige besittes, söka att i godo
med dem uppgöra aftal att efter viss tid afilytta
sådana ställen, och få dem förstörda, der innebhaf-
varne icke kunpa anses besutve. Backstuguhbjonen
kunna då förskaffa sig ärstjenst, i bvilket full Di-
rektionen mottager alla eller en del af deras barn,
efter omständigheterna, och för öfrigt går dem
tillhanda med råd och bistånd i hyad den utan
uppolfring af Socknens medel förmår. Visa de sig
än halsstarrvige, så förklaras dem, att de derige-
nom förverka allt deltagande af socknen för sig
och sina barn; att derest de sjelfye eller barnen
beträdes med tiggande, så skall förfaltningarne i
all deras stränghet mot dem göras gällande, och
de vid alla tillfällen utmärkas såsom genom sitt
lefnadssätt ådragande sig Socknens ovilja. Ytter-
ligare och för det 3:dje måste en i reglementet
ålägga hvarje hemmansegare eller husbonde, att
sedan en sådan utmönstring en gäng skett, och ban
dervid åtagit sig ansvara för vissa gifta legohjon,
statfolk eller arbetare, och sedan han vunnit sock-
nens biträde i afseende på dem, han icke vill för-
svara, eller som icke kunna ställa borgen för sig
på 5 års tid; då blir det hans oundvikliga skyl-
dighet att ensam försörja dem och deras blifvande
barn under påföljande 5 är, så vida ej, efter in-
träffad stör olycka, församlingen vid allmän soc-
kenstämma pröfvar skäligt att häruti göra någon
gång, men sparsamt, elt urdantag; det förstås alt
detta gäller endast för de cn gäng inmönstrade ar-
betarne, och att endast gifta personer här menas,
då om giftas intagande förut är taladt; äfvensom
och di det icke kan, eller, under vissa förhållan-
den, är önskvärdt att kunna förekomma, det en
gång uti socknen vederbörligen intagne ogifte per-
soncr gifta sig, desse såsom föremål för de år-
liga mönstringarne icke förr falla husbonden till
last eller ansvar, än såvida han efter tillfälle till
deras utmövstring, stillatigande låtit densamma
förbigå , och derigenom blifver med rätta: ansedd
slå i ansvar för detta hjonelag , på sält ofvan är
pämndt,
Ytterligare och för det femte bör, såsom en ut-