trott sig kunna sluta sitt månadsbeting, utan att låta verlden förnimma att hon last Göthes Faust. (Der förekornmer, som man vet, åtskilligt om trollpackor). Hon nyper ur en af sina favoritscener elt par rader, för att få ihop ett litet stickord åt mig. Lyckligtvis har jag äfven läst Faust, och är således i tillfälle alt såsom återtjenst föreslå det Konstdrabantcorpsen, nästa gång den vid ett gladt tillfälle, och under ett behagligt otium, på något al djurgårdens inbjndande hvilo och förfriskninvgsställen, firar sin förmenta seger öfver den stackars konstlörvandten i Aftonbladet, kunde såsom slutskål beledsaga sin triumf med följande strof, som förekommer litet längre ned ulisamma arbete. Uns ist ganz kannibalisch wold Als wie finf hundert Säuen a ee oe R—