ARN MM KR Lt Np RA MAR BASE TC V APALERE SFR PER LE PRE NERE e
förbluifa domstolen, eller åtminstone sau-
vera apparencerne och arvodet; den består
dervuti, alt ej vederlägga motparten utan i
det stället erkänna Ullmälena, men förkla-
ra dem utgöra det rätta och sanna. Denna
krigskonst har Minerva äfven lärt sig: hon
vederlägger mig icke, men under hennes
skapande hand förvandlas alla brister till
förtjenst er. Läsaren har redan sett hur.
vår gumma höst för klarar, alt Herr Byström
ej bordt återgilva någon ide, något be; srep z
då han bildade ? den Christeliga kärleken
och frikallar honom från att vånsin göra
det 3 sina arbeten; en uppmaning, som ehu-
ru den kommer från sjulfva den Svenska
Vishetsgudinnan , vi likväl förmoda , att
han i längden torde finna vanskligt att ef-
terkomma. Vi få nu äfven se hur hon
möter min anmärkning om hufvadlignrens
saknad al öfverjfordiskt uttryck med det
inkast alt något öfverjerdiskt ej får linnas
i en. grupp som symboliserar en Christlig
dygd!! Vet Minerva hvad öfverjordiskt?
betyder? är det och kan det vara något
annat än, renad, fritt från jordiska lidel-
ser och begär? Haruvida Herr Byström gjort
rätt eller ej att försmå ett dylikt uttryck
I
I
1 ett arbete, som skall föreställa den Chri-
steliga kärleken, lemna vi åt hvar och en
att besinna. Rätt löjligt är emedlertid alt
åse huru Minerva i sin ifver för Herr 3y-
ströms sak, sitt idkeliga behof alt stödja sig
vid något stort namu, och sina fruktlösa
bemödanden att ej ramla öfver ända med
hela sin argumentation, hakar sig fast vid
Raphael, och säger oss midt i synen att hans
Madonnor sakna allt ö fverjordiskt uttryck!!!
Skada att det öfverjordiska ej är någon
traditionell form, någon Myth a la Miner-
va, bvarölfver man kan ha registret med
sig f sickan Her på sin bokhylla, i sådant
fall hade måhända ej blil fvit så obarm-
hertigt bortrisdt af den Mincrviska konst-
kritiken.
Vid andra tillfällen söker Minerva på be-
hävdigare sätt komma ifrån sakeu. Är det
fråga om origtiga proportioner mellan öfre
och nedre delarne af en hour, om misstek-
nade knän, om insjunkna bröst ) så för-
klarar hov helt naivt att bon icke; oak-
tadt flitigt forskande, kunnat upj ptäcka nå-
got dylikt. Härom skola vi ej tvista; jag
är fullt öfvertygad att Minerva här, må-
hända för första gången, håller sig vid
enkla sanningen. Hade den Genius som in-
spirevat Minerva 1 sin anticritik, haft öga
) Oaktadt Minervas smutsiga gyckel tor-
de det förlåtas mig att jag , enligt hvad
jag för omkring 20 år sedan lärde af
Sjögrens Grammatica, nyttjar pluralis,
då fråga är om flere personers bröst
Eller skulle Minervas mening vara
gossarne na tillsammans få tillgodo-
njuta ett bröst? Det är då i sanning
3