samma grad af anonymitet som t. ex. samma bokstaf under en insänd artikel i Svenska Minerva skulle kunna gifva dess författare. Allt hvad vii det föregående upptagit till besvarande, innehölls i första numret af Minervas konstkritik, och derutöfver ännu några små osanningar och; förvrängningar, h varmed den. kloka gumman till Herr Byströms favör ville göra Aftonbladets uppsats förhatlig inför hela allmänheten, (t. ex. att jag skulle yttrat något sådant som att Hr Byström vore en ganska medelmåttig könstnär c.), Jag anser ej nödigt att vederlägga dessa, emedan de egentligen blott bevisa Minervas mauvaise humeur och ingenting vidare. Detta anfall, var i öfrigt blott att betrakta såsom etl slägs skärmytsel, en flankör-attack, för att litet grand harassera fienden. Efter en hel veckas förlopp, och ett förskräckligt grasserande i såväl det Korsgl. som en hop andra bibliotheker, föga mindre blodigt än den märkvärdiga bataljen i Magister Wiborgs boklåda (se Babels torn norr ut), hann Minerva att behörigen ordna och i täta phålanger samla sina kärntroppar af sophismer, citationer och utdrag ur lärda verk, boktitlar med thy vidlådande volymtal, format och tryckningsort m. m,, och bröt nu löst öfver mig med denna massa af lärdom, förmodligen i af sigt att alldeles mörda, qväfva eller åtminstone insöfva mig. Detta sistvämnda hade säkert lyckats, med tillhjelp af de digra noterna, om massan verkeligen varit så gedigen som den såg ut. Vid närmare påseende bestod dock en stor del af utdrag ur min egen uppsats, den jag ej för andra gången behöfde genomläsa, och det öfriga var, tack vare de handsbreda marginalerna och mellanslagen, åtminstone till qvantiteten, drägligt nog. — Det gör mig rätt ondt om Miveiva, som i den stabkd sommarhettan gjort sig en så oerhörd möda, och så många gånger nödgats oroa sin digestiön — allt för min skull och för att undervisa mrs om hvad jag, upprigtigt sagdt, till större delen förut vwvisste, Lyckligtvis behöfver jag ej vid granskningen af den nya lagstiftning Minerva vill införa inom konstens verld, trötta allmänheten med en dylik vidlyftighet. Lyckas det mig att visa orimligheten af de grunder hvarpå hela den vidunderliga byggnaden blifvit uppförd, så är naturligtvis med detsamma domen fälld öfver denna. Jag vill till en början låta Minerva sjelf tala, Sedan hon benäget förkunnat alt jag går en helt ännan väg än Hr Byström, en väg som löper parallelt med den hyarpi han funnit Åeen Christliga kärleken? tillägger hon : MllrakasrsAna nr NPDuetasaa kan Ah Ulltss mrmed Alle