moda att hon vid titt 7i Sverige icke tagit lerr Fogelberg , som för närvarande vistas utomlands, i beräkning. Hans öfverlägsenhet öfver Herr Byström är så erkänd och obestridlig, att någon fråga derom svårligen lärer kunna uppstå, och Minerva sjelf tyckes hafva avat något dylikt, då hon litet längre fram påkallar hans Pfördragsamhet mot andra, konstnärs-reputationer. Eller skulle Mmmerva, som alltid har litet räfven bakom örat till sitt försvar vilja göra den imvändning att hon blott yttrat det Herr Byströms rykte ej hade någon femlike, omen ingalunda att något än-. nu större rykte icke kunde finnas? Om så är, har jag naturligtvis på det hållet intet vidare att säga; återstår således att pröfva huruvida det är fullkomligt. bestämdt att Herr Byström ej har någon Jemlike. Jag vill härvid lika litet som i det nyss föregående; taga under ompröfning de konst;närers rykte ochi förtjenst som egnåt sig åt andra konstarter än Herr Byström. En:svår, om också icke afgjordt ofördelaktig jemföreise skulle då uppkomma med Herrar Fahlerantz, Westin, Sandberg c.; men det är alltid vanskligt att väga producter i olika konst-arter mot hvarandra; det. behöfves heller ieke här. Hos Herr Göthe finner man hvad som :Erfordras. : Man torde dristigt kunna påstå, att han uthåller en jemförelse med Herr Byström, och jag förmodar det jag dermed ej sagt någondera en oartighet. Herr Göthes Bacchus, hans Bacchant, hans staty af Kejsarinnan Catharina äro arbeten, som utanvisatt förlora i värde, kunna ses vid sidan af Herr Byströms flesta, och i behandlingen af byster har Herr Göthe så väl till likbet som mjukhet och natur:elt afgjordt företräde. I denna väg har Herr Byström, åtminstone i Sverige, visst icke frambragt något som torde kunna jemföras med Herr Göthes byster af Il, M Drottningen och Gener.-Dir. Hagströmer, led re andra att förtiga, En sträng opartiskhet nödgar att här återkalla i minnet ett wvisserligen i många hänseenden mindre lyckadt verk af Herr Göthe: hans QCarl den 13:de; men skulle ej Herr Byström, med en vida större productivitet, äfven ega flere medelmåltiga arbeten på sin räkning? Granmlagenheter bjuder att ej för ögonblicket utförligare inlåta mig i ett ämne som Minerva tvungit mig att, mycket mot min vilja, vidröra. Skulle hon dock alldeles icke låta sig nöja med mindre än en fullständig bevisning, skall den ej utcblifya. Jag får dock på förhand be om ursägt, om jag då skulle nödgas blifva något vidlyftig. Minerva påstår att afundsjuka ar de små artisternas eviga arfsynd.? Också möliot: