vinz hvarefter Hoffstedt afkläddes remtygen och affördes i häkte. Följande dagen blef Hoffstedt instäld för Krigs-Rätten vid berörde Regemente, der vid. undersökningens början, Herr Öfverste Bergenstråble, förklarade 1) i afseende på Hoffstedts klagan öfver dess indragning till tjenstgöring, att det vore Compagnie-Chefens ensak att derom förordna, utan att deröfver behöfva ingå i någon: explication, 2) beträffande de vid capitulationen betingade vilkor: att desse blilvit fullkomligen iaktagne, då Hoffstedt sedermera under hela tiden haft permission, utom den opåräknade commenceringen till Drottningholm, som skett innan tiden för recapitulations beräkningen tagit sin början; 3) rörande Hoffstedts uppgift derom att han försörjt sig sjelf under förra årets exercis: att sådant vore enligt författningarne, då kronan ej består gage för dem, som utom exercistiden vilja begagna permission, och 4) vidkommande Hoffstedts uppförande: att han vid flera tillfällen visat sturkshet och fallenhet att inleda andra i myteri-förhållanden, hvadan Öfversten yrkade så väl straif för Hoffstedts vid mönstringen gjorda beskyllningar mot Befälet, som ock att han skulle förklaras hafva genom dess oskickliga uppförande förverkat capitulations-vilkoren och anses skyldig att ingå i tjenstgöring. Genom utslag samma dag utlät sig KrigsRätten: 1) hvad anginge Hoftstedts klagan deröfver att han ej tillgodonjutit recapitnlationsyvilkoren, nemligen alt åtnjuta permission så länge capitulationen räckte, så v:da allmän indragning af allt permitteradt manskap ej skulle ske, hvilket vilkor, efter Hoftstedts förmenande, innefattades uti den vid berörde tillfälle å Hoffstedts capitulationssedel gjorde anteckning; så emedan ji Boffstedt detta sitt föregifvande icke gittat styrka, utan sådant tvärtom motsades af den å Toitstedts innebafvande capitulationssedel, af Fanjunkaren Roos antecknade mening, att med den utlofvade permissionen skulle förhållas enligt förfättningarne och den få begagnas, så vida ej opåräknade omständigheter det förbjöde, bvartill jemväl komme, att Hoifstedt, som den 22 April 1817 låtit sig på sex års tid anvärfva, och ej förr än den 22 April 1823 uttjent sin förra capitulation, icke eller rimligen genom recapitulationen konnat om intet göra eller förringa verkan af dess första förbindelse, ehuru det bvarken vore bevist eller syntes sannolikt, som skulle Compagni-Chefen vid sednoare tillfället medgilvit och afstått från en förut äsande och i författningarne, grundad rättigbet, att beordra Hoffstedt till den tjenstgöring, som ansågs tjenligast, hälst denne karl, under commenderinsen till Drottningholm,