ar aciM Kunna j MOLsta ialtsinnetls JockCcise att
lefva oberoende för dagen i en egen koja, äfven
vbder den största temporära uselliet. Det har nä-
stör upphört alt vara en skam för cn piga att få
barn, endast derföre att det händer så många.
Skammen återhåller henne icke. — Blott hon vet
fig råd till en plats i en backstuga, så är, som
man säger, gärdet snart uppgifvet, och den för-
teckning jag i dag förelägger Eder öfver Sock-
nens fattige, skall till Er förvåning upplysa, att
kär i Socknen icke äro mindre än 15 sådana gräs-
enkor oeh 19 oäkta barn, som alla icke äga det
ringaste att försörja sig med; äfvensom det kan
enlagas för afgjordt, att mer än hälften af alla
äktenskap som slutas eller blifvit under de sed-
nare åren ingångna af dem som nu såsom gifte
bebo backstugornc, haft sin första upprinnelse el-
ler största bevekelsegränd i ett förutgänget lägers-
snål emellan personer som ingenting äga utom
kroppen. DPrängarne ser man nästan icke i Sock-
nen under hela den blida årstiden, då deras arbe-
te skulle gagna Socknen; endast under höst- och
vårmånaderna göra de församlingen den äran af
tt besök, och dervid draga försorg att icke be-
folkningen afstadnar; då en piga en gåvg kommit
i backstuga, så Ilefyererar hon sedan merendels,
är från år, till Socknen, i reguliera repriser hvad
som fabriceras då drängarne komma bem från
sina vandringar öster ut, och derifrån medföra si-.
na arbetsförtjenster; hvilka till en stor del då
vanligen, under de många marknads-ströfverierna,
förvandlas till bränvin och af backstugu-nymferna
wmwinuteras. Afde omnämnda arbetsförljensterna,
burua stundom ansonlige de än må vara (och bvar-.
em väl en gång torde bli ett mera allmänt stad-
gande än det står i vår makt åstadkomma) kom-
mer aldrig en skäörf Socknen till godo. Pe
komma sällan eller deras ägare till serdeles båt-.
nad, ty under den lältsinniga förmodan att lika
arbetsförtjenster alitid skola stå till reds, (bvar-
wader ingenting upplägges eller samlas till dess
summan är tillväcklig för en varaktig och nyttig
bosättning), blifver förtjensten förtärd lika fort
som den samlas. Jag är öfvertygad, att om svå-
rögheternu ökades för alt få egen bosättning , så att
ncmligen ct! förlag af minst några hundrade Rdr
erfordrades för att kunna börja en sådan, så skul-
Ie en sådan svårighet på det kraftigaste medverka
till större sparsamhet hos den förtjevande, ycrk-
ligen eljest, i viss grad, konstskicklige ungdomen
bär i orten. Men på samma sätt gom den okun-
riga kon sparkar ut hvad hon mjölkar, så för-
skingras 1 dunster och förtidiga oäkta alster, hvad
som nu förtjenas. — PFaltigskaran ökas derföre på
dubbelt sätt; först emedan de förmögnare i Sock-
nen, den ena efter den audra, trappa af till sam-
aa klass. För det andra emedan förenämnde
backstugu-befolkning, inom sina egna, af den rys-.
ligaste osnyggbet och vämjelse uppfyllda nästen,
bricgar till lifvet en afföda, hvars öde synes på
förband vara bestämdt att förgås af svält eller
att framslipa sitt usla maktlösa lif till spöpålen
eller failigstugan i ett föga mera upplyst själs-
illstård än de oskäliga djurens,
Det, onda som jag nu beskrifvit och som en
broar ofö Eder vid minsta besimning skall intyga
vara met sanvingen öfverenssltämmande, är icke lätt.
ett i hast utrota; men den giftiga källa wi icke
förmå annorlunda än småningom uttorka, dess å-
dror mätte vi likväl kunna afskära med en all-
varlig dom, så att den icke vidare må utbreda
mig åt alla kanter, Ehuru jag ej förr än i sedna-
re ären klart inselt sammanhanget såsom jag nu
för Eder framställt det, bar jag dock icke på
mitt samvete, att jag på mina ägor, som utgöra
omkring hälften af Socknens område, tillåtit mer
än 2:ne dylika odlingar, och deras personal hor.
fionu Gudi lof icke Ilcgat Socknen till last; sna-
rare bar jag och andra Bruksegare, för böner om
lägenheter gifvit vika på det sätt, att jag såsom
stalldrängar antagit ex bel bop af ofvanskrefne
bjonelog. DPetia är långt ifrån att vara fullkom-
Tiotriotist. men det kan scka vunduskag förre Bu Alle I