hö I TR OSAMA MNMNESB WERBMARS Sya FÅ WMF
Lå
Hvem inser icke hvilken mängd parado-
xer detta system redan i sin första ut-
veckling föder af sig? När man betänker,
att i närvarande tid, då medborgarne icke
alla kunna gå på forum och hafva slafvar
som arbeta för sig, pluraliteten i hvarje
samhälle, i följd af menniskonaturens egen drift
att fortplanta slägtet så långt tillgångarna
DD
medgifva befolkningens underhåll, utgöres
af personer som redan måste anse för önsk-
värdt om de hafva sitt nödtorftiga lifsup-
pehälle och en liten skärf att allågga för
framtiden, men icke samla någon förmögen-
het, så är det klart att samhällets tillgångar
icke kunna medgifva att sträcka allas upp-
fostran till den ålder, och att derpå använ-
da den omsorg som skulle erfordras att med
rättvisa tilldela en hvar den plats i sam-
hället, dit han kunde vara kallad af sina
naturliga anlag. Då för öfrigt mennisko-
förståndet är någorlunda jemnt deladt på
individerne, och begäret till kunskaper och
upplysning innebor hos alla, skulle man
snart få se en så öfverhandtagande riktning
åt Artisternes och de Lärdes klasser
att vi befara, det bristen på det för statens
bestånd nödiga antalet af kroppsligt arbe-
tande skulle blifva nog kännbar.) En
mängd andra, oöfvervinnerliga svårighe-
ter skulle dessutom möta i det mateii-
ella. — Industrien bestämmes hufvudsakli-
gen af afsättningen, af rådande bruk
och seder äfven till en stor del af lyxen.
Hvilket problem att lösa för det stackars
närings-departementet! och handeln, hvars
gruud-ide är att förtjena på sin nästa, atl
köpa för bästa, och sälja för högsta möjli-
ga pris, huru skulle den kunna bestå utan
den egennytta, som föder spekulationerna,
och gör individens vinst eller undergång
derpå till hans eget äfventyr och ensak?
Det är också icke möjligt att tänka sig så
mycken dy3d och sjelflförsakelse, att icke
de flestes egenkärlek skulle föranleda dem
att anse sig hafva blifvit orätt placerade
under den grad, som de enligt egen tanka
skulle kunna bekläda i det eller det nä-
rings- eller haudtyverkare-embetet. Ett all-
månt missnöje skulle således snart uppstå
och hela inrättningen snart vara ofveranda,
Åt hvilken sida man på detta sätt fullföl-
jer conseqvensen af det S. Simonistiska sam-
hällets yttre form, stöter man på tusen dy-
lika orimligheter: Vi ba endast framkastat
några strödda reflexioner deröfver, emedan
) Vi önske, att härvid icke missförstås,
som skulle vår tanka vara, det staten ej
behöfde sörja för den alldraförsta bild-
ningen, hvilken bör tillhöra äfven den
arbetande klassen, men hvilket vanli-
gen icke innefattar egentliga studier,
som först kunna äga rum under yng-
lingens utvecklingsperiod, då de fleste
redan måste siellfve förtiena sitt bröd
w—
rä gr ER