hö I TR OSAMA MNMNESB WERBMARS Sya FÅ WMF Lå Hvem inser icke hvilken mängd paradoxer detta system redan i sin första utveckling föder af sig? När man betänker, att i närvarande tid, då medborgarne icke alla kunna gå på forum och hafva slafvar som arbeta för sig, pluraliteten i hvarje samhälle, i följd af menniskonaturens egen drift att fortplanta slägtet så långt tillgångarna DD medgifva befolkningens underhåll, utgöres af personer som redan måste anse för önskvärdt om de hafva sitt nödtorftiga lifsuppehälle och en liten skärf att allågga för framtiden, men icke samla någon förmögenhet, så är det klart att samhällets tillgångar icke kunna medgifva att sträcka allas uppfostran till den ålder, och att derpå använda den omsorg som skulle erfordras att med rättvisa tilldela en hvar den plats i samhället, dit han kunde vara kallad af sina naturliga anlag. Då för öfrigt menniskoförståndet är någorlunda jemnt deladt på individerne, och begäret till kunskaper och upplysning innebor hos alla, skulle man snart få se en så öfverhandtagande riktning åt Artisternes och de Lärdes klasser att vi befara, det bristen på det för statens bestånd nödiga antalet af kroppsligt arbetande skulle blifva nog kännbar.) En mängd andra, oöfvervinnerliga svårigheter skulle dessutom möta i det mateiiella. — Industrien bestämmes hufvudsakligen af afsättningen, af rådande bruk och seder äfven till en stor del af lyxen. Hvilket problem att lösa för det stackars närings-departementet! och handeln, hvars gruud-ide är att förtjena på sin nästa, atl köpa för bästa, och sälja för högsta möjliga pris, huru skulle den kunna bestå utan den egennytta, som föder spekulationerna, och gör individens vinst eller undergång derpå till hans eget äfventyr och ensak? Det är också icke möjligt att tänka sig så mycken dy3d och sjelflförsakelse, att icke de flestes egenkärlek skulle föranleda dem att anse sig hafva blifvit orätt placerade under den grad, som de enligt egen tanka skulle kunna bekläda i det eller det näringseller haudtyverkare-embetet. Ett allmånt missnöje skulle således snart uppstå och hela inrättningen snart vara ofveranda, Åt hvilken sida man på detta sätt fullföljer conseqvensen af det S. Simonistiska samhällets yttre form, stöter man på tusen dylika orimligheter: Vi ba endast framkastat några strödda reflexioner deröfver, emedan ) Vi önske, att härvid icke missförstås, som skulle vår tanka vara, det staten ej behöfde sörja för den alldraförsta bildningen, hvilken bör tillhöra äfven den arbetande klassen, men hvilket vanligen icke innefattar egentliga studier, som först kunna äga rum under ynglingens utvecklingsperiod, då de fleste redan måste siellfve förtiena sitt bröd w— rä gr ER