ve den. Artisterne, eller, enligt S. Simons
iefinition, de som genom konstens gudom-
liga eid lifva menniskorna, blifva tillika de-
ras Prester, äfvensom samhällets Chefer ge-
nöm val tagas ibland de förste artisterne.
Man och qvinna ega lika rättigheter, i följd
byvaraf äfven qvinnorna välja sina chefer
eller Prestinnor. Den högsta manliga, och
den högsta qvinliga chefen utgöra tillsam-
mans den högsta makten. Dessa utnämna
sig till biträde andra chefer, manliga och
q vinliga, för vetenskapen och industrien.
Genom dessa olika chefer eller föreståndare
utdelas nu åt hvar och en den plats hvar-
till hans fallenhet bestämt honom i sam-
hället, sedan allas naturanlag blifvit utrön-
ta genom en öfver hela samhället lika de-
lad allmän uppfostran på statens bekostnad.
Ingen beskattning finnes, men för att än-
dock kunna bestrida Statens nödiga utgifter,
upphäfves all arfsrätt, äfvensom ägande-rätt
till fastighet. Allt tillhör Staten som ut-
delar deraf enligt den ofvan antydde huf-
vudprincipen, åt hvar och en efter dess för-
måga, och åt hvarje förmåga enligt dess
verksamhet. All egennytta kommer således
att upphöra. Hvarje samhällsmedlem blir
en offentlig man, som handlar endast afin-
tresse för det hela.
Sådant är, i största korrthet hufvudin-
nehållet af Saint Simons lära. Hvar och en
finner, vid första ögonkastet derå, att nam-
vet religion är en aldeles oriktig benäm-
ning för densamma. Åtminstone är allt som
kan hänföras under detta begrepp, af Saint
Simons satser, ingalunda någon ny religion.
Att menskligheten bör betraktas som en all-
män förening, der kärleken till nästan ut-
gör ett hufvudmotiv och själen i hvarje
handling; är ingenting annat än den Gu-
domlige Försonarens egen milda lära och
moral, hvilken ännu i dag predikas i hela
den christna kyrkan, om också icke upp-
fylld i verkligheten; och den andra huf-
vudsatsen, att åt hvarje samhällsmedlem
skall tilldelas enligt dess förmåga och åt
hvarje förmåga enligt dess verksamhet, är
samma christendomens anda, som den nya-
re tiden sökt ingjuta i de politiska begrep-
pen såsom själen i alla fria samhällen, Ifrån
denna sida betraktad, har Saint Simonis-
men ingenting nytt hvarken för tron eller för-
nuftet; den är endast ett klart och konseqvent
uttryck af reformationens idd och de nyare fi-
losofernes identitets lära. Men detta utgör,
om också grunden och ändamålet, likväl icke
hufvudsaken isystemet. Hvad som utmärker
Saint Simonismen såsom en serskild sekt, el-
ler skiljd från alla föregående, är den yttre
orcanism af samhället hvarigenom dess stif-
tare sökt alt realisera den moraliska föräd-
lingen och framskridandet. I detta afseende
har St. Simon icke åtnöjt sig, att i likhet
med föregående politiska reformatörer yrka
upphäfvande af alla yttre företrädesrättig-