Framtidens Religion, uppenbarad af Saint
Simon. En korrt framställning af den nya
Religionsläran, enligt Saint Simonisternes
skrifter. 49 sidor 8:0o.
För dem som itke ur de spridda tidnings-
artiklarna kunnat göra sig ett rätt klart
begrepp om den nya läran, hvilken efter
Saint Simon predikasi Frankrike, skall det-
ta lilla arbete, som i en korrt och lättfati-
lig uppställning imnehbåller hufvudsatserna
deraf, säkert befinnas välkommen. Det upp-
seende den Simonistiska läran i visst afse-
ende gjort, det varma försvaret för den—-
samma å ena och de talrika försöken till
dess förlöjligande å andra sidan, göra hen-
ne om icke till någon ny länki bildningens
kedia åtminstone till ett föremål, värdigt.
uppmärksamhet och granskning.
För dem af våre Läsare, hvilka ännu ie-
ke hunnit förskaffa sig boken, och icke tagit
en närmare notis af de många spridda up-
satserne härom i andra tidningar, vilje vi
i korrthet framställa de förnämsta punk-
terna.
Saint Simonismen är grundad på iddeen af
mensklighetens allmänna fortskridånde till
förääljag och fullkomnande. För att till-
vägabribga ett sådant fortskridande tänkte S.
Simon sig en allmän förening, hvilken dock
hvarken skulle likna Furstarnes heliga alli-
anser, eller såkallade patriotiska föreningar
inom nationerna, utan allas förening för
hela mensklighetens sällhet, För att nu gö-
ra dessa moraliska syftemål och ideella be-
stämmelser praktiska, tänker S. Simon sig
dem så tillämpade i samhället och på dess
timliga förhållanden och håfvor, att åt kvar-
je person skall tilldelas efter dess förmås
ga, och åt hvarje förmåga enligt dess verk-
samhet. Detta blir således St Simonismens
första och stora moraliska grundsats. Mcu
sådant låter sig naturligtvis icke göra i sam-
hällenas närvarande skick; och deras full-
komliga omskapning bliv således en förbe-
redande åtgärd.
Uti bvarje samhälle finnes, som hvar och
en känner, ett ringa antal rike, som väl
försedde med lyckans håfvor, derföre kunna
lefva sin tid fram utan något arbete; samt
ett stort antal fattige, som måste vara i sak-
nad af samhällslifvets högre fördelar, och
sträfva för sitt dagliga uppehälle. — Denna
erfarenhet har -S. Simon lagt till grund
för samhällsmedlemmarnas indelning i tven-
ve klasser, af hvilka han kallar de ofvan-
nämnde rike för Lättingar sådane, . med
andra ord, som lefva i sysslolöshet af rän-
tor, hyror och arrenden, och arbetare
hvarmed förstås alla öfrige. Arhetarnpe,
äro af 3 slag: Ärtister, Lärde och Indu-
stritdkare, med dessa trenne klasser organi-
serar han sitt samhälle, sedan han först oro-
fetevat, alt Lältingarnes tid upphört , ock
arbetarnes tid börjat.
Artisterne, de Lärde och Industriidkar-
0 a . . . re
be milla sAlatJaas Jas Cannt Åman gl