Framtidens Religion, uppenbarad af Saint Simon. En korrt framställning af den nya Religionsläran, enligt Saint Simonisternes skrifter. 49 sidor 8:0o. För dem som itke ur de spridda tidningsartiklarna kunnat göra sig ett rätt klart begrepp om den nya läran, hvilken efter Saint Simon predikasi Frankrike, skall detta lilla arbete, som i en korrt och lättfatilig uppställning imnehbåller hufvudsatserna deraf, säkert befinnas välkommen. Det uppseende den Simonistiska läran i visst afseende gjort, det varma försvaret för den—samma å ena och de talrika försöken till dess förlöjligande å andra sidan, göra henne om icke till någon ny länki bildningens kedia åtminstone till ett föremål, värdigt. uppmärksamhet och granskning. För dem af våre Läsare, hvilka ännu ieke hunnit förskaffa sig boken, och icke tagit en närmare notis af de många spridda upsatserne härom i andra tidningar, vilje vi i korrthet framställa de förnämsta punkterna. Saint Simonismen är grundad på iddeen af mensklighetens allmänna fortskridånde till förääljag och fullkomnande. För att tillvägabribga ett sådant fortskridande tänkte S. Simon sig en allmän förening, hvilken dock hvarken skulle likna Furstarnes heliga allianser, eller såkallade patriotiska föreningar inom nationerna, utan allas förening för hela mensklighetens sällhet, För att nu göra dessa moraliska syftemål och ideella bestämmelser praktiska, tänker S. Simon sig dem så tillämpade i samhället och på dess timliga förhållanden och håfvor, att åt kvarje person skall tilldelas efter dess förmås ga, och åt hvarje förmåga enligt dess verksamhet. Detta blir således St Simonismens första och stora moraliska grundsats. Mcu sådant låter sig naturligtvis icke göra i samhällenas närvarande skick; och deras fullkomliga omskapning bliv således en förberedande åtgärd. Uti bvarje samhälle finnes, som hvar och en känner, ett ringa antal rike, som väl försedde med lyckans håfvor, derföre kunna lefva sin tid fram utan något arbete; samt ett stort antal fattige, som måste vara i saknad af samhällslifvets högre fördelar, och sträfva för sitt dagliga uppehälle. — Denna erfarenhet har -S. Simon lagt till grund för samhällsmedlemmarnas indelning i tvenve klasser, af hvilka han kallar de ofvannämnde rike för Lättingar sådane, . med andra ord, som lefva i sysslolöshet af räntor, hyror och arrenden, och arbetare hvarmed förstås alla öfrige. Arhetarnpe, äro af 3 slag: Ärtister, Lärde och Industritdkare, med dessa trenne klasser organiserar han sitt samhälle, sedan han först orofetevat, alt Lältingarnes tid upphört , ock arbetarnes tid börjat. Artisterne, de Lärde och Industriidkar0 a . . . re be milla sAlatJaas Jas Cannt Åman gl