v! vorv ut som JOPSt OlleHtlUsen foo Oss
friheten framkasta ettförslag om qvarantains-
latsers inrättande på Östersjö-kusten. Vi
önska dock härvid att den ädla och beröm-
värda omtankan hos vederbörande må i
synnerhet fästa sig vid sådana åtgärder, som
verkligen äro ändamålsenliga, och att des-
sa åtgärder väl må blifva skyndsamma,
men icke så hals öfver hufvud, att veder-
börande dervigenom compromettera sig. Så
t. ex. tro vi alt det skulle vara mycket
nyttigt om hbemälte vederbörande stundom,
när det vore fråga om befarad smitta me-
delst communication sjövägen, skaffade sig
en god charta och en dito handbok i geo-
gralien. Om detta försighetsmått blifvit
iakttaget, så hade sannolikt icke såsom det
nu skett i utfärdade kungörelser, Polangen
och Mitau blitvit utnämnde till Sjöhamnar.
Det förra har hittills blott varit kändt som
en landtnlls, gränsestad emellan Ryssland
och Preussen, Dess område gränsar visser-
ligen. till sjökusten; omen staden ligger
öfver I mil in i landet, och är icke
ens tillgänglig för större båtar, än mindre
för fartyg. Mitan har äfven hittills varit
ansedd endast såsom en uppstad, hvilken
ager vatten-communication med Riga ge-
nom floderna A-Mitan och Däna, hvilka
båda floder i bästa årstiden kunna upptaga
högst 3 å 4 fots djupgående båtar. Besyn-
nerligt är deremot, att den vid sjön beläg-
na Kurländska staden Windanu, märkvär-
dig både för sitt ypperliga naturliga läge,
sin förträffliga hamn och den stora ka-
nal, som håller på att ditledas, allaeles ie-
ke serskildt blifvit omnämnd i Commissio-
nens kungörelse.
Betraktandet af Commissionens åtgärder
har emedlertid äfven fört tankan på en annan
omständighet, som alltid är af vigt, men i
närvarande period mer än vanligt. Om o-
lyckligtvis, oaktadt alla försigtighets-mått,
eholeran skulle hitkomma genom smitta,
eller om möjligen, enligt någras tanka, den
skul!e fortplantas genom sjelfva luftens be-
skallenhet, — hyar finnes väl ett mera far-
ligt ställe än det mefitiska Stockholm? Det
är redan fem år, sedan Professor Cederschöld
uti en förtjenstfull uppsats i ett blad bör-
jade fästa uppmärksamheten på huru men-
liga för helsan dessa ångor äro, som upp-!?
stiga från gator, gränder, rännetenar och
latrviner. Den starka mortaliteten i tabell-
verket påminner årligen vederbörande ait
vidtaga något mått och steg emot det on-
da, men ännu bar ingenting blifvit gjordt.
Då vi fingo en ny Öfver-Ståthållare, hop-
pades vi att hen åtminstone skulle börja
iaga en närmare vård afsundhets- och ren-
hållniogs-polisen, och man trodde sig der-
till kunna hemta någon anledning från den
gamla satsen, alt nya qgvastar sopa alltid
väl Men alltsedan den ryktbara bränvins-
historien, som det i början var så hett med,
och för hvilken Hr A. P, Söderberg höll
nÅ att få Anta han Allting tynlea tan falla