Öga för öga, tand för tand — — — (Sann händelse.) Der hang i natten det. Börjesson, Skapeisen, En finsk Länsmansson, beryktad för sina många, ganska sluga streck, och som slutligen för några år sedan blef hängd utanför Uleåborg, såsom sedelförfalskare, hörde en dag på ett bondbröllopp en bonde skryta deröfver, att han skjutit en duktig elg, hvarvid han äfven visade sina elgskinnsbyxor, och påstod att intet hagelskott kunde genomtränga den välberedda huden, Putsmakaren slog i ännu ett par supar åt Taipanen, så hette bonden, och uppkastade derpå försigtigt sina tvifvelsmål. Den envise finnen blef vid sin sats, och sedan han blifvit väl uppretad, föreslogs ett vad, hvartill han genast var benägen. En kanna bränvin utsattes, och det beslöts att profvet skulle genäst verkställas. Några af bonddrängarne följde med, då Taipanen tog sin bössa, och de begåfvo sig ett litet stycke ifrån bröllopsgården. Då saken skulle verkställas, begynte likväl Taipanen att blifva något mera fundersam, han betraktade den listige herrn med misstrogna blickar, men utan att derföre vilja undandraga sig, och förbeböll sig endast att sjelf få ladda sin bössa, Laddningen skedde ganska ordentligt med fina jernhagel, hvarpå 60 steg afmättes ifrån ett dike, och bössan emottogs af Länsmanssonen. Nu gömde Taipanen hufvudet och fötterna i diket och uppsatte ofvanföre dikeskanten endast den del af sin person, som var bäst