Öga för öga, tand för tand — — —
(Sann händelse.)
Der hang i natten det.
Börjesson, Skapeisen,
En finsk Länsmansson, beryktad för sina
många, ganska sluga streck, och som slut-
ligen för några år sedan blef hängd utan-
för Uleåborg, såsom sedelförfalskare, hörde
en dag på ett bondbröllopp en bonde skry-
ta deröfver, att han skjutit en duktig elg,
hvarvid han äfven visade sina elgskinnsby-
xor, och påstod att intet hagelskott kunde
genomtränga den välberedda huden, Puts-
makaren slog i ännu ett par supar åt Tai-
panen, så hette bonden, och uppkastade
derpå försigtigt sina tvifvelsmål. Den envise
finnen blef vid sin sats, och sedan han blifvit
väl uppretad, föreslogs ett vad, hvartill han
genast var benägen. En kanna bränvin ut-
sattes, och det beslöts att profvet skulle ge-
näst verkställas. Några af bonddrängarne
följde med, då Taipanen tog sin bössa, och
de begåfvo sig ett litet stycke ifrån bröl-
lopsgården.
Då saken skulle verkställas, begynte lik-
väl Taipanen att blifva något mera fun-
dersam, han betraktade den listige herrn
med misstrogna blickar, men utan att der-
före vilja undandraga sig, och förbeböll sig
endast att sjelf få ladda sin bössa, Ladd-
ningen skedde ganska ordentligt med fina
jernhagel, hvarpå 60 steg afmättes ifrån ett
dike, och bössan emottogs af Länsmanssonen.
Nu gömde Taipanen hufvudet och fötterna
i diket och uppsatte ofvanföre dikeskanten
endast den del af sin person, som var bäst